Drama
Regi: Ruben Östlund
I rollerna: Johannes Bah Kuhnke, Lisa Loven Kongsli, Kristofer Hivju
Det är något som skaver, det ser vi direkt.
Tomas (Johannes Bah Kuhnke) klarar inte att posera för fotografen i skidbacken, vet inte hur han ska smälta in i bilden av Den Lyckliga Familjen. Han är helt enkelt inte där, förmodligen har han, som många andra män, i tanken dröjt sig kvar på jobbet.
Ändå är ju grejen att familjen åkt till den franska skidorten för att barnen ska få se mer av sin pappa. Detta trumpetar mamma Ebba (Lisa Loven Kongsli) ut i hotellreceptionen för alla som vill höra. Tomas kan i likhet med många jämnåriga män (och kvinnor) inte slita sig från sin mobil och kollar av den det första han gör på morgonen, ja det är nästan så att han kollar av den under täcket.
Men som sagt, det skaver. Hotellet är nog funktionellt, men saknar charm och finess. Hotellpersonalen är både hotfull och hånfull, utan att vi får veta varför. Pistmaskinerna liknar grå tanks när de långsamt stryker fjället till rätta för de morgontidiga åkarna. Familjen själv blir snudd på komisk i sin kvällsritual, när de samtidigt borstar tänderna med sina eltandborstar.
I slutet på semesterveckan vänds tillvaron upp och ner. En lavin närmar sig fjällrestauranten med hysterisk hastighet. Först jublar medresenärerna, tar kort och tycker det är häftigt, sen följer paniken. Katastrofen i ”Turist” är millimeternära, men efter några sekunder upplöses lavinen och kvar puffar bara lite snörök. Det är nu det verkligt intressanta börjar. Hur reagerar Tomas och Ebba på lavinen? Ebba stannar hos barnen, skyddar dem med sin kropp. Tomas reagerar snabbt i nära-döden-upplevelsen och överger familjen. Först när allting är över lufsar han tillbaka till familjen med ett generat leende. Och mobilen i näven.
Vad händer med den som undkommer en katastrof? Enligt Ruben Östlund så skiljer sig många par som varit med om en flygplanskapning eller en färjeolycka. Ibland går det inte att glömma eller förlåta. Men har fått se fler sidor av sin partner än man någonsin önskade.
Östlund ifrågasätter kärnfamiljen, tvåsamhet, könsroller, arbetsnarkomani, mannen som hjälteideal. Det blir lite överlastat. Men du som gillar öppna slut och gärna sitter uppe halva natten och snackar film ska inte missa Östlunds nya. Även om den inte når upp till genombrottsfilmen ”De ofrivilliga”.
Bra skådespeleri överlag. Ett särskilt C till Kristofer Hivjus (”Game of Thrones”) tolkning av Mats. Han som får oss att skratta i sin psykologiska iver att ställa allt till rätta, men som i sin iver ökar på obehagskänslan. Av att det skaver och att tiden rinner ifrån Den Lyckliga Familjen.