Komedi
Regi: Philippe de Chauveron
I rollerna: Christian Clavier, Chantal Lauby, Ary Abittan
Claude och Marie Verneuil gör så gott de kan. Tar hand om trädgården. Leker med barnbarnen. Uppfostrar sina fyra döttrar att bli självständiga och hedra Charles de Gaulle. Betalar deras bröllop.
Men även om de försöker visa att de är öppna och fördomsfria är de påtagligt besvärade av att deras första dotter gift sig med en muslim, deras andra med en judisk man och deras tredje med en kines.
Det känns helt enkelt inte bra i deras traditionella, franska överklasskroppar.
Pressen på den yngsta, ännu ogifta dottern är alltså ganska hög. Måtte hon gifta sig med en fransman, eller i alla fall en katolik.
Och visst, när hon introducerar sin blivande man är det en katolik de möter. Snäll och artistisk dessutom. Men han är också svart. Och när brudgummens familj reser till Frankrike startar bröllopskaoset på allvar: misstankar om brudgummens förhöjda potens, skoj om att de ska ha med sig 400 gäster och sabotera hela bröllopet och så vidare.
Krystad är väl ordet som ligger närmast tillhands för att sammanfatta handlingen i denna film även om den också, stundtals, rör vid saker som vardagsrasism och fördomar. Knappast med finess, men väl med angelägenhet. Men nog hade man önskat mer av den varan och mindre av så kallade dråpliga situationer som när blivande svärfadern blir biten av en fisk och Claude drattar på ändan.
Och så är det förstås också en herrarnas film detta. Döttrarna är dåligt skissade och hamnar i skalan mellan hysterika och sexbomb. Men då är detta också tänkt som en komedi, om än med allvarliga undertoner. (TT)