Året är 1979 och ett gäng yngre tonåringar håller på att göra sin egen zombiefilm. Arbetet leds, eller dikteras, av Charles som likt klassiska demonregissörer kör hårt med vännerna för att fullborda sin vision. Bästa kompisen Joe är filmens scenograf och maskör med ett gott öga till filmens leading-lady Alice, gängets enda tjej.
Under en nattlig inspelningsdag bevittnar de, och filmar, en märklig tågkrasch. Efter kraschen börjar det hända konstiga saker i deras lilla stad. För våra filmande ungdomar är detta en guldgruva. En perfekt bakgrund för att kunna slutföra deras zombie-opus. Så långt är "Super 8" jättekul. Men till slut börjar ungdomarna förstå vad det är som händer i staden och att de måste göra något. Det är inte lika kul.
J.J. Abrams är mannen som skrivit bombastiska actionfilmer som "Armageddon" och blivit sedd som tv-geni genom skapandet av "Lost". Nu har han skrivit och regisserat en nostalgisk monster-sci-fi för de med barnasinnet kvar.
Jag skulle väldigt gärna kunna säga att det här är "E.T" blandat med lite "Alien" för en ny generation. Det är det inte. Abrams lånar urskillningslöst från de allra bästa filmerna i genren (Mästaren Spielberg har dessutom fungerat som filmens producent) men lyckas inte förena det till något nytt och eget. Istället får alla ofullbordade berättarinfall löpa amok och slutet tas helt över av en slentrianmässig pang-bom-krasch-struktur. Allt på bekostnad av den fina barndomsskildring som dominerar filmens första hälft. Med lite mer finkänslighet hade det här varit riktigt bra. Skildringen av dessa tonåringar och deras filmande är verkligen bra och Joel Courtney och Elle Fanning, som spelar Joe och Alice, har en alldeles egen magi. Det är tillräckligt för att göra mig glad.
PER ERIKSSON