Mika Gustafson har regisserat filmen "Paradiset brinner", som vann priset för bästa film på årets Guldbaggegala.
"Paradiset brinner" heter filmen som korades till bästa film på årets Guldbaggegala. Regissören bakom verket är Mika Gustafson, uppvuxen i Linköping. Hon är påtagligt glad efter att ha fått utmärkelsen.
– Bästa film är ju bästa film! Vi har fått så himla fin respons utomlands, det har varit Venedig och London, så man har nästan tänkt att "blir det verkligen bästa film på hemmaplan också?", säger hon.
Filmen handlar om tre systrar som bor utan föräldrar, och om deras något skruvade vardag. Mitt i allt klampar socialtjänsten in i bilden och komplicerar livet för tjejerna ytterligare.
– Jag ville göra nåt som var kompromisslöst och som kändes nytt, fräscht och kul på ett annorlunda sätt, säger regissören och fortsätter:
– Jag ville att de här tjejerna skulle få gestaltas så som jag upplever att manliga karaktärer har fått gestaltas – bara som människor.
Några av huvudpersonerna bakom "Paradiset brinner". Främre raden: producenten Nima Yousefi och skådespelarna Bianca Delbravo, Safira Mossberg och Dilvin Asaad. Bakre raden: manusförfattare Alexander Öhrstrand och Mika Gustafson, manusförfattare och regissör.
Bakom karaktärerna finns också en mer personlig tanke, även om de inte är baserad på någon verklig människa.
– Jag upplever att det finns många typer av kvinnliga porträtt, så det är verkligen en hyllning till tjejer och kvinnor som har funnits i min närhet.
Stundvis kan filmen framstå som att den utspelar sig i ett parallellt Sverige, där herrelösa hundar ränner runt fritt på gatorna. Mika Gustafson beskriver det i termer av en sorts magisk realism som hon och hennes kompanjon och medmanusförfattare Alexander Öhrstrand "flippat" till.
– Vi pratar rent konstnärligt om en typ av inre värld. Det är svårt att förklara, man måste nästan se filmen.
En annan pristagare på årets Guldbaggegala var Marall Nasiri. Hon vann i kategorin "bästa kvinnliga huvudroll" för sin insats i filmen "Motståndaren".
Nasiri kom till Sverige som flykting från Iran, och bodde i Linköping från det att hon gick i första till femte klass. Under de åren kom hon att knyta starka band till staden.
– Jag har varit tillbaka och hälsat på mina kompisar under tonårstiden och även när vi blev runt 20. Så jag har alltid haft en koppling till Linköping som en plats som är ett hem. Jag har så himla fina minnen därifrån, säger skådespelerskan.
"Det är jätteroligt och jag är jättestolt och glad!", säger Marall Nasiri om priset för bästa kvinnliga huvudroll.
När vi når henne har hon ett fullspäckat dygn bakom sig. Att hon vunnit har inte riktigt sjunkit in än.
– Idag har jag varit på intervjuer under hela dagen, och så har jag sovit 1,5 timme, för det var ju fest (efter galan).
– Men det är jätteroligt och jag är jättestolt och glad!
Filmen "Motståndaren" skildrar livet hos en familj som flyr till Sverige från Iran. Nasiri spelar mamman i familjen. En utmanande roll, berättar hon, trots att hon och hennes karaktär har samma hemland.
– Jag har en annan historik med Iran än den karaktären som jag spelar. Jag är inte uppvuxen i Iran, min persiska har ju fastnat på en femårings persiska.
– Så det var en karaktär som var långt bort ifrån allt jag har omkring mig, så jag fick börja researcha henne och lära känna henne väldigt mycket.
Under galan tog Nasiri även tillfället i akt att uppmärksamma situationen som råder i Iran – bortom filmduken. På kroppen hade hon fäst namnen på 71 politiska fångar i landet.
– Det enda som vi kan göra är att eka deras namn, inte glömma bort dem, och rikta uppmärksamhet mot dem då och då, när vi kan och har möjlighet till det. För det ger nån sorts immunitet om de inte är helt okända eller bortglömda.
På kroppen hade Marall Nasiri under Guldbaggegalan, med hjälp av borttagbara tatueringar, fäst namnen på 71 politiska fångar i Iran.