Med första filmen om Sherlock Holmes imponerade Guy Ritchie genom att göra en kvick och fyndig tolkning av den gamle detektivens äventyr i London i slutet av förförra seklet. Roll- listan var perfekt, full av skådisar på bästa lekhumör och eftersom en fortsättning annonserades tydligt borde ju ännu en succé ha varit given när det nu blivit dags igen. Bara att hålla fokus och göra om tricket kan man tänka.
Alltför självständig
Nja, riktigt så elementärt är det ju inte, käre Watson, att lyckas med en uppföljare. Och det gör heller inte Ritchie. Snarare tappar han denna gång helt greppet om sin huvudkaraktär. Det som kändes nytt och fräscht med ettan, att lägga en skitig, ömklig, missbrukande och boxande Sherlock i den ständigt älskvärt trasige Robert Downey Jr:s händer, är nu gjort helt utan känsla.
Sherlock Holmes upphör att vara en skapelse av Sir Arthur Conan Doyle och lever i stället ett alltför självständigt liv som en charmlös, otajt Rambo möter James Bond-kopia, som slåss mot en megalomanisk superskurk.
Dunkel och illa berättad
Även om filmen är som absolut bäst i scenerna mot denne superskurk, jo han heter fortfarande professor Moriarty, så är den lustfyllda känslan från ettan nu som bortblåst.
Det är ett stort problem. När man inte längre gillar Sherlock är det svårt att bry sig. Och historien i övrigt är både dunkel och illa berättad.
Greppet att ibland stanna upp filmen och presentera ett möjligt scenario, som utspelar sig i Sherlocks kvicktänkta huvud, är en gottepåse som Ritchie nallar ur ett par gånger för mycket. Alla filmiska små tricks avslöjar denna gång att historien mest står och stampar tills en förfärlig massa fakta klumpas ihop och läggs i publikens knä på ett överrumplande vis. Det ger ett stressat och otuggat intryck, som vägs upp en del av Stephen Fry i rollen som Sherlocks elegante bror Mycroft.
Att Noomi Rapace spelar en romsk kvinna med genomgående oklar funktion är kanske kul ur ett svenskt perspektiv, eller om man gillar att frossa i stereotyper, men det blir inte den här rollen som hon går till Hollywood-historien för. (TT Spektra)