Sci-fi-action-drama
Regi: Robert Schwentke
I rollerna: Shailene Woodley, Theo James, Kate Winslet
Åldersgräns: 15 år
Inga fans lär bli besvikna på Tris Priors nya strider, där den kanske främsta fienden är hon själv. Men i den andra filmen i ”Divergent”-serien blir det för oss andra ännu tydligare att detta är en rätt blek kopia av mästaren i genren – ”Hunger games”.
Att inte jämföra de två är ju omöjligt. Två coola, unga kvinnor i centrum, som tvingas slåss för sina liv i dystopiska, våldsamma världar där människor sorteras hårt. Nåde den som inte känner sig hemma eller är annorlunda. Perfekt stoff för ungdomar som söker sig själva. Men där ”Hunger games”-filmerna känns på djupet stannar ”Insurgent” på en ytlig nivå där dramatiken hastas igenom och dränks i allt maffigare effekter.
När vi återser Tris är hon och hennes kille Four och spillrorna av falangen ”De tappra” på flykt. Rådsordföranden Jeanine (Kate Winslet) låter propagandan skölja över staden: Alla oroligheter beror på divergentrebeller. Samtidigt som falangsystemet ofrånkomligt verkar rasa ihop hamnar den hetlevrade Tris i personlig kris. Hon plågas av dåligt samvete efter att ha orsakat bland annat sina föräldrars död.
Många rollfigurer från den första filmen ska samsas med nya, handlingen är komplex på gränsen till krånglig och paradoxalt nog samtidigt lite mer slätstruken. Det är också några scener för mycket där Tris och Four effektivt avbryter filmens framåtrörelse med ganska menlösa dialoger, dränkta av depp.
Men när Tris blir tvingad in i olika datorsimuleringar av den fascistoida Jeanine bjuds det på spektakulära scener laddade av virtuell action och, faktiskt, riktiga känslor. Precis som i den första filmen är det inuti Tris hjärna som den mest spännande händelseutvecklingen pågår. Den största striden är ju hennes privata, för att få reda på vem hon är och vad det innebär att vara en så kallad divergent.
Tack och lov finns Shailene Woodley där som ett stabilt ankare och när filmen får fokusera på henne, bara henne, blir den som bäst. Som ingen annan i filmen lyckas hon förse sin Tris med lite kött och blod, även om man aldrig når samma nivåer av empati som man känner för ”Hunger games”-Katniss. (TT)