Världens mest överskattade filmskapare har hoppat på den nya trenden med lågbudgetskräckisar på små ytor.
M Night Shyamalan tycks leva på berömmelsen från genombrottet Sjätte Sinnet. Men han har verkligen svårt att få till det. Tidigare i år regisserade han själv den hopplösa The Last Airbender. I Devil är han visserligen bara producent och idémakare men filmen bär utan tvekan hans ganska självgoda avtryck. Jag hoppas att han snart slutar göra film alternativt slutar att leka filmgud och återanvända tråkiga vändningar i slutet av sina filmer.
Upplägget i Devil är, för dem som fortfarande är intresserade, att en polis blir kallad att utreda om en man som ramlat ner på gatan tog livet av sig eller blev dödad. Lite längre bort sitter fem personer fast i en hiss. De har tydligen något med dödsfallet att göra. Och precis som titeln antyder, det har även djävulen.
Det är början på en ganska tafatt skräckis som använder alla kända knep (blinkande lampor, mörker och ilande ljudspår) för att på något sätt föra denna soppa i mål.