Energin får stå tillbaka

Coco - Livet före Chanel

Regi: Anne Fontaine

I rollerna: Audrey Tautou, Alessandro Nivola, Benoît Poelvoorde.

Visas i Linköping.

Är det någon som kommer ihåg den belgiska kultrullen "Man bites dog" från 1992? En annorlunda seriemördarfilm som kan sägas vara den filmiska motsatsen till den klassiskt stiliga biografifilmen "Coco - Livet före Chanel".

Men filmerna har en sak gemensamt. Båda hämtar kraft från den belgiska skådespelaren Benoît Poelvoorde. Han var lysande som snacksalig mördare i "Man bites dog".

Sedan har inte jag sett honom förrän han nu dyker upp i "Coco - Livet före Chanel" och är lika briljant. Han spelar den sliskige adelsmannen Balsan som tar en ung Coco Chanel till älskarinna.

Poelvoordes spel blir en perfekt motpol till Audrey Tautous Coco. Tautou gör nämligen precis som hon brukar. Hon låter sina stora mörka ögon spegla dramat runt omkring henne. Det är ett spel som ibland känns lite väl passivt men som här fungerar riktigt bra eftersom hon spelar en kvinna som suger in omvärlden för att sedan omvandla och förnya det hon ser till en egen klädstil. En stil som blir ett sätt att protestera mot kvinnans situation.

Personligen önskar jag att dynamiken mellan Coco och Balsan hade genomsyrat hela filmen och att de verkligen hade utforskat Chanels banbrytande inställning till kvinnomodet. I stället fastnar "Coco - Livet före Chanel" lite för mycket i den klassiska biografifilmens fälla där dramat och energin får stå tillbaka till förmån för skildringen av en lång livscykel. Och då skildrar filmen ändå bara Chanels halva liv.

"Coco - Livet före Chanel" är en snygg och välgjord biografifilm som tyvärr flörtar lite väl mycket med kärleksdramats konventioner på bekostnad av skildringen av en modeinsvept kvinnokamp.