Äntligen midsommar
Regi: Ian McCrudden
I rollerna: Lisa Werlinder, Olle Sarri, Luke Perry.
Visas i Linköping.
Annars kändes det som en helt okej idé att titta på svenskt midsommarfirande med amerikanska ögon. Problemet är att filmen inte har nåt vettigt att säga utan bara staplar hysteriska scener på varandra i sin iver att vara underhållande. Det blir krampaktigt och jobbigt, och skratten i biosalongen är försvinnande få.
För ytliga
Värdparet Emil och Susanne bjuder på fest. Inget fattas. Nubben är kall, sillen salt, bastun het, kvinnorna vitklädda och nordiskt vackra, skärgårdsön ljuvlig. Men kamratgänget består av åtta egotrippade individer med egna agendor och snart bryter konflikterna ut. Men vare sig komik eller tragik berör mig, karaktärerna är för ytligt tecknade för att väcka intresse eller sympati (med undantag för den barnlängtande pratkvarnen Anders i Olle Sarris tappning).
Surmulen amerikan
Emils studiekompis Sam, som spelas av Luke Perry (en gång i Beverly Hills), är med som någon slags surmulen motvikt, sugen på lite svensk synd. Han förstår antagligen inte vad han har där att göra och det gör inte jag heller. Jag förstår över huvud taget inte varför filmen blev av utan gäspar och tittar på klockan. Gör vad ni vill, tänker jag: dränk er, gift er, var otrogna hela bunten, sup tills ni dånar, whatever. Jag bryr mig inte. Jag vill bara att smörjan ska ta slut.