Att överföra böcker till film är en konst. Vi vet alla hur besvikna vi kan bli när den filmade texten inte ser ut som vi själva tänkt oss. Personligen har jag alltid tyckt att det är viktigare att fånga bokens tema och känsla än att försöka återberätta allt. Filmskaparna måste få lov att anpassa verket efter deras konstart och konstnärlighet. Men när omskrivningarna inte tycks sprungna ur en kreativ process utan snarare verkar vara ekonomiskt motiverade är de svårare att svälja.

Tolkien skrev boken om hobbiten Bilbo innan han skrev ”Sagan om ringen”. Peter Jackson gör film på dessa böcker i omvänd ordning och han tar sig friheter att bygga ihop sin egen filmvärld från ”Sagan om ringen” med det vi ser i ”Hobbit: En oväntad resa”. Några exempel är att älvdrottningen Galadriel dyker upp, det kryllar av orcher och att den i boken endast omnämnda nekromanten får en central roll.

Dessa påhitt, tillsammans med idén att även denna relativt korta bok ska blir lång filmtrilogi, verkar ha mer att göra med ekonomi än underhållning.”Hobbit” är nämligen en ganska trist film (även om Martin Freeman är med).

Artikelbild

Peter Jackson verkar stressad och låter sina figurer mest springa och slåss hela tiden. Det gör att även när det finns riktigt kul saker att titta på får vi ingen chans att njuta innan de har flåsat vidare. Vi bjuds mest på bokstavlig och bildlig massaker, högstämd fjantmusik och löjligt rapande dvärgar.

”Bilbo – en hobbits äventyr”, som boken hette när jag läste den, är mycket lättsammare och charmigare än ”Sagan om ringen”. Ett perfekt barnäventyr. Det är verkligen synd att Peter Jackson & Co inte ärar det arvet och bjuder oss på en charmig och hejdundrande familjefilm. Nu verkar de mest vilja få folk att tro att de ser ”Sagan om ringen” igen, fast i en lite tråkigare version.