Nåja, vi var väl inte osams, men för första gången hade deltagarna helt skilda åsikter om filmen vi sett.
"Avengers: Age of Ultron" är alltså den senaste av serieförlaget Marvels filmer. Avengers är sex samarbetande superhjältar, varav några redan presenterats i egna filmer. Två av dem borde vara välkända för en svensk publik: Hulk, som hade sin egen tv-serie på 80-talet, och åskguden Thor, som var en populär figur i actionspäckade berättelser redan på 800-talet.
I förra filmen "Avengers" (2012) kämpade de mot Thors halvbror Loke och invaderande utomjordingar. Den här gången försöker Iron Man konstruera en artificiell intelligens, Ultron, som ska ta över försvaret av Jorden. Ultron drar dock raskt slutsatsen att vi själva är det största hotet, och att mänskligheten måste utrotas. Därmed är det upplagt för krig.
"Avengers: Age of Ultron" är 240 minuter prima action som fått bra kritik på många håll, men om man inte sett alla andra Marvelfilmer kan det vara knepigt att hänga med i svängarna. För att veta att Avengers uppdragsgivare, SHIELD, har upplösts måste man se "Captain America: The winter soldier" och den nya bifiguren Quicksilver presenterades i "X-men: days of future past".
Man kan också strunta i allt det, ta på 3D-glasögonen och bara njuta av underhållningen. Eller?
– Det var INGEN underhållning. Det var bland det värsta jag sett, säger Britt Marie Brage.
– Jag satt bara och njöt! Det var helt verklighetsfrämmande, utbrister Cecilia Chressman, som verkligen uppskattar verklighetsflykten.
– Det är så overkligt, fortsätter hon, och menar det som beröm.
– Det är så overkligt, säger Britt Marie Brage också, men med avsmak.
– Jag försökte verkligen gå in i det med öppna ögon, men efter en kvart ville jag bara gå, fortsätter hon.
Anders Pihl tycker visserligen att filmen var underhållande.
– Men jag väljer inte den här sortens filmer själv. Jag vill hellre ha något att grunna på, säger han.
Daniel Claesson hade grunnat en del kring Ultron:
– Han är extremt intelligent, men känslomässigt omogen, säger han, och påpekar att Ultron sjunger Pinocchios sång "You've got no strings on me".
– Han vill bli en riktig pojke.
Samtalsledaren Mattias Ahlén påpekar att rädslan för att människan ska skapa en överlägsen varelse går tillbaka ända till Frankensteins monster, som skrevs för 200 år sedan.
Artificiell intelligens är högsta mode på bio i vår, bland annat i "Chappie" och nya Terminator. Att det kosmiska geniet Stephen Hawking varnar för att en AI ska bete sig just som Ultron gör inte saken sämre. Eller bättre.
– Vad tror ni, finns det något här som filmskaparna vill säga oss, frågar Mattias Ahlén.
– Man vill väl skapa någon liten rädsla för smarta datorer, konstaterar Anders Pihl.
– Robotarna är våra barn, vi är rädda att de ska överträffa sina föräldrar, säger Daniel Claesson.
Men Avengers ägnar sig inte bara åt action. I en scen drar de sig tillbaka till Clint "The hawk" Bartons hem, en lantlig idyll där de får vara sårbara och normala en stund, och utveckla lite känslor.
– Dravel! Man ska inte blanda action och romantik, tycker den annars så entusiastiska Cecilia Chressman.
Mattias Ahlén tycker att illusionen spricker när superhjältarna hamnar i en vardaglig miljö, och Anders Pihl håller med:
– De ska inte hugga ved!
Däremot får dialogen beröm, och bland skådespelarna lyfts Robert Downey Jr fram för sin insats som den dryga och självupptagna Iron Man. Även Scarlett Johansson, som spelar Black Widow, får beröm och James Spader som gör Ultrons röst.
Varför är det då så mycket superhjältar på bio nu?
Ett viktigt skäl är att det är tekniskt möjligt att göra de här filmerna nu – figurerna har funnits i över 50 år. Det är först nu, när datoranimation gör att precis allting går att visa övertygande på vita duken, som deras öden och äventyr kan bli bra film. Ett annat skäl är just att figurerna funnits så länge, att föräldrar känner igen dem och är intresserade av att följa med sina barn på bio.
Om det är något i vår tid och samhället som gör att behovet av superhjältar ökat är svårare att slå fast, åtminstone för den här filmcirkeln, även om frågan är intressant.
Summa summarum var det inte en film som grep tag i cirkeldeltagarna, men som gav oss ett par timmar spektakulär underhållning – eller bara rysningar. Somliga tycker det är spännande när Ultron lyfter en hel stad, andra inte.
– Det var som ett enda långt krigstillstånd. Jag satt och tänkte att här kommer det att krävas mycket traumaterapi, säger Britt Marie Brage.