Året är 1979 och kulturrevolutionen är över. Gong Li spelar kvinnan som äntligen ska få återse sin man som suttit i arbetsläger i många år – men hon känner inte igen honom. Hon har minnesstörningar som kräver att hon sätter upp lappar med påminnelser överallt.
På en av dem står att hennes man ska komma med tåget den femte. Så den femte varje månad går hon till stationen och spanar förgäves. Chen Daoming spelar mannen som kämpar för att övertyga sin fru om att han är hemma. "Gripande", "sorglig" och "vacker", var de första, spontana ord filmcirkelns deltagare använde.
Britt Mari Brage som inte alls tyckte om all brakande action i "Avengers: Age of Ultron" var desto mer förtjust i den stillsamma "Hemkomsten":
– Det är ansiktsuttryck och gester som berättar historien. Det var gripande med dessa obarmhärtigt svåra relationer i familjen och mannen som ger upp sitt liv för henne, säger hon.
Cecilia Chressman hade också en stark upplevelse:
– Jag hade precis sett "Still Alice". Där spelar Julianne Moore en kvinna som får alzheimers när hon just fyllt femtio. Den var så jätteeländig och sorglig, och det här var nästan samma historia. Tänk vilken frustration, att den man älskar inte känner igen en, säger Cecilia Chressman.
– Man lever sig in i situationen, att ha en psykiskt sjuk släkting. Det var både vackert och sorgligt på en gång, det var bitterljuvt att se hur de lyckades leva med det, säger Daniel Claesson.
Anders Pihl var berörd av den lojale mannens öde, hur han ställer upp för sin hustru trots att hon vägrar inse vem han är:
– Det gav mig en liten klump i magen, att varje månad följa med till stationen och stå och vänta på sig själv, säger han.
Zhang Yimou gjorde en rad uppmärksammade filmer på 90-talet med Gong Li i huvudrollen, som "Ju Dou" och "Den röda lyktan". Efter att de gått skilda vägar har han gjort actionfilmer som "Hero" och "Flying daggers", samt regisserat OS-invigningen i Peking 2008.
Men på senare år har Zhang Yimou och Gong Li återupptagit samarbetet, och med "Hemkomsten" kommer de hem till sin gamla genre: det vackra men gåtfulla historiska dramat, där bilderna och färgerna talar tydligare än dialogen.
Kritikerna har öst beröm över "Hemkomsten", men samtalsledaren Mattias Ahlén hade läst en recensent som kritiserade att Zhang Yimou gör filmer som den kinesiska staten godkänner.
– Bara för att den är kinesisk gör jag en politisk tolkning av filmen, det skulle jag inte göra om den var norsk till exempel, säger han.
Att mannen i filmen tar på sig skulden för den uppkomna situationen var en sak han tog fasta på. Det är ingen som beskyller kommunistpartiet för det som hänt.
Är filmen en politisk allegori? Handlar den om Kinas oförmåga att diskutera sin egen historia?
Vi diskuterar kvinnans selektiva minnesförlust. Det är ett knepigt berättargrepp, som trots allt fungerar och känns alldeles naturligt i filmen. Vi pratar om flera händelser som bara antyds. När klippte dottern bort pappan ur alla bilder egentligen? Trots att vi alla har olika uppfattningar om detaljerna går den sorgliga berättelsen fram och berör oss alla. Daniel Claesson lyckas summera det hela:
– De får aldrig varandra, men de har alltid varandra.