Det var med en känsla av motvilja och obehag jag satte mig för att se Ruben Östlunds "Turist" i höstas, och det var med lättnad och glädje jag såg honom gå upp och hämta bagge efter bagge i går kväll. För "Turist" är en jobbig film, som ifrågasätter och klär av den alldeles vanliga, fega och lögnaktiga mannen – men också ger honom lite upprättelse till sist. Och så är den rolig och annorlunda och modig, allt man vill att en vinnande film ska vara.
Så Roy Andersson får ursäkta. Han må ha ett unikt och konsekvent filmspråk, men "Turist" är en så mycket bättre film. Och eleganta "Gentlemen" fick som väntat några priser för kostym och musik, men var chanslös mot giganterna.
Det var på det hela taget en guldbaggegala där det mesta gick som förväntat, gästerna var spirituella och Petra Mede skötte det mesta med säker hand. Galan är inte längre så pinsam som den kunde vara för några år sedan.
Transpersonen Saga Becker stod för ett av de starkaste ögonblicken, när hon fick baggen för bästa kvinnliga huvudroll. Jag har tyvärr inte sett "Nånting måste gå sönder", men hon har säkert rätt när hon säger att det könsöverskridande dramat förändrat människors liv. Och Liv Ullman hade utan tvekan rätt när hon sade att film är viktig, film påminner oss om varför vi finns på den här Jorden.
Men allra mest berörd blev jag, och det är ju pinsamt att säga, av minnesstunden för de skådespelare och regissörer som gick bort 2014. Är man som jag född på 60-talet, och uppvuxen med "Fem myror är fler än fyra elefanter" på tv, så är det svårt hålla tårarna tillbaka när kavalkaden är framme vid Brasse Brännström.