Adrenalinet börjar stiga redan på söndagskvällen när nyheten sprids runt världen. På måndag morgon närmar vi oss kokpunkten, och cirka 09.25 är det plötsligt dags: biljetterna har släppts.
Med darrande händer bokar jag platser i Filmstadens stora salong kl 19, fyller i mitt kortnummer, klickar på "köp" – och får nobben. För lite pengar på kontot. Fumlar fram ett annat kort, håller andan, platserna är kvar, jag betalar. En stor varm lättnad kommer över mig. Jag har lyckats få biljetter till premiären på "Star Wars: The force awakens" 16 december.
Kompisen DJ får tag i sina biljetter samtidigt. I hans Facebookflöde suckas det nostalgiskt, han tillhör generationen som blev vänner för livet när de köade i dagar och nätter utanför biograferna i väntan på Star Wars-biljetter i början av 2000-talet. I dag är allt löst på ett kick med ett klick.
När jag andats ut lite kollar jag upp första föreställningen, kl 10. Det är visserligen mitt på blanka förmiddagen, men för en nöjesredaktör som varit Star Wars-nörd i 38 år måste det väl betraktas som legitimt tjänsteärende? Jag köper en till.
Sedan inser jag att Filmstaden i Linköping erbjuder 18 föreställningar första dagen. I skrivande stund, måndag eftermiddag, finns hundratals biljetter kvar.
Ja ja, det finns mycket galenskap i detta som jag ska reflektera kring en annan dag. Men just nu undrar jag bara en sak: varför syns inte Luke Skywalker på affischen?