Så minns vi filmåret 2014

Män som växer up, män som sviker, män som reser i rymden och män som begår brott. Och bakom kameran: män, män, män. Fredrik Kylberg ser tillbaka på filmåret 2014.

"Turist" av Ruben Östlund.

"Turist" av Ruben Östlund.

Foto: TriArt

FILMKRÖNIKA2014-12-31 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är ett stort ögonblick. 18-årige Mason ska ta steget ut i stora världen, köra bil själv genom Texas till storstaden. Av sin pappa, som gärna citerar ur ”Star Wars”, får han bästa tänkbara råd inför färden: ”Du är Obi-Wan. Bara koncentrera dig.”

Filmen heter ”Boyhood”. Richard Linklater jobbade med den av och till i tolv år, och i den färdiga filmen får vi se Ellar Coltrane i huvudrollen växa från sexåring till vuxen. Att låta samma skådespelare åldras naturligt framför kameran, utan smink och trix, är inget vanligt grepp. Det är ju klart att ”Boyhood” fick mycket uppmärksamhet just därför, men det är inte metoden som gör filmen så bra, utan berättelsen, den avspända dialogen och skådespelarna.

Det är ingen slump att Miranda Sigander på Tidningarnas telegrambyrå, som skriver de flesta av filmrecensionerna vi publicerar i Corren, har ”Boyhood” i topp på sin lista här intill.

Det är heller ingen slump att just Richard Linklater gjort den filmen. Mest känd är han för filmserien som började med att Ethan Hawke och Julie Delpy möttes i ”Bara en natt” 2013. Deras karaktärer har också fått växa och mogna framför hans kamera.

Om jag blickar tillbaka på de minnesvärda filmerna från 2014 är det fler än Richard Linklater som bara slipat lite på sin favoritmetod och fortsatt göra det de gör bäst.

Wes Anderson fyllde ännu en gång sitt dockskåp med favoritskådespelare i ”The grand Budapest hotel”, och det blev både politiskt och roligt.

Mikael Marcimain fångade precis som i ”Upp till kamp” och ”Call girl” en period på pricken, med massor av utgånget mode och cigarettrök i motljus. Den här gången var det filmatiseringen av Klas Östergrens ”Gentlemen”, som fick lite mindre beröm än den förtjänade.

Christopher Nolan gjorde med ”Interstellar” en konstruktion som var ännu mer intrikat än ”Inception”. Vad som egentligen händer i filmen, med alla resor i tid och rum, är mindre intressant än hur han berättar det, med driv och passion och ännu en gång med god hjälp av Hans Zimmers musik.

David Fincher hade också hjälp av sin favoritkompositör, när ”Gone girl” blev ännu en skruvad och estetiskt raffinerad thriller tonsatt av Trent Reznor.

Peter Jackson och Roy Andersson har kanske inte så mycket gemensamt på ytan, men båda avslutade varsin storvulen trilogi. ”Hobbit: femhäraslaget” går kanske inte till filmhistorien, men ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” blev faktiskt första svenska film att vinna guldlejonet i Venedig.

Ruben Östlund vann ett annat fint pris i Cannes och siktar nu på både Golden Globe, Oscar och förstås en guldbagge med sitt komiska familjedrama ”Turist”, där han fortsätter ställa upp den nakna, lögnaktiga människan framför sin stillastående kamera. Det är en film som kittlar, retar och berör.

Och Ridley Scott avslutade filmåret med att göra uttåget ur Egypten i ”Exodus” lika storslaget, svettigt och smutsigt som ”Gladiator” och ”Robin Hood”.

Ja, jag vet. Det är uppenbart vad som saknas på den här listan: nytänkande och kvinnor.

2013 vann Gabriella Pichler sin guldbagge. Kathryn Bigelow, Lisa Langseth och Anna Odell gjorde minnesvärda filmer. 2014 är det som vanligt igen.

Viktigt att minnas i sammanhanget är att många intressanta filmer aldrig kommer till Linköping. Det polska dramat ”Ida”, som fått fantastiska resensioner, kom inte hit, men har faktiskt visats i både Motala och Skänninge. Och så måste man passa på att gå och se de annorlunda filmerna som faktiskt kommer, där har jag en opassande tendens att prioritera effektspäckade superhjältespektakel.

Blir det bättre 2015?

Jag kan bara säga en sak med säkerhet: ”Boyhood” innehöll en scen jag fäste mig vid lite extra. Far och son är ute och campar, och pratar om ”Star Wars” igen, och slår fast att ”Jedins återkomst” måste vara den sista, efter den kan inget mer hända.

Men så är det inte.

Mark Hamill, Harrison Ford och Carrie Fisher har också fått åldras naturligt i över 30 år, och är redo att spela sina roller igen. JJ Abrams, som väckte liv i ”Star trek” 2009, ska precis som sina regissörskollegor fortsätta göra det han gör bäst när han kysser liv i en ännu större rymdsaga. Samtidigt som förväntningarna växer bland fansen, ökar farhågorna för att något ska gå snett. I december 2015 kommer ”Star Wars: The Force awakens”.

Årets bästa utländska filmer Årets bästa svenska filmer

TT:s filmkritiker Miranda Sigander listar sina favoriter från 2014.

1”Boyhood” av Richard Linklater. Regissören ägnade tolv år av filmande åt en liten killes uppväxt. Ett experiment som blev till ett imponerande indie-epos om de där till synes oviktiga stunderna som ihopfogade utgör det vi kallar livet.

2”Ida” av Pawel Pawlikowski. Anna ska bli nunna i 1960-talets Polen men blir uppmuntrad att ta kontakt med sin enda släkting. Hon lär känna sig själv och sitt land med en smärta och en vrede som skriker lågmält men ihärdigt. En mästerlig film.

3”The grand Budapest hotel” av Wes Anderson. Det är 1930-tal och det mullrar oroväckande i den Tintin-besjälade republiken Zubrowska. Det är nästan kusligt med vilken tajming den raffinerat stilfulle Anderson lyckas göra sin euro-bakelse så högaktuell.

4”Två dagar, en natt” av Jean-Pierre och Luc Dardenne. Marion Cotillard glänser i den här knivskarpt dramatiska men hoppfulla historien i krisens spår, där Sandrine får helgen på sig att övertyga sin kollegor att välja att ha kvar hennes tjänst i stället för årets bonus.

5”20 000 days on earth” av Jane Pollard och Ian Forsyth.En briljant konstruerad inblick i den australiska musikern Nick Caves liv, berättad inifrån hans huvud och till formen så långt bort från traditionell dokumentär det bara går.

6”Det förflutna” av Asghar Farhadi.En lysande film där det förflutna spelar en stor roll hur mycket alla inblandade än vill vända blad. Emotionell thriller med ständiga vändningar.

7”Frost” av Chris Buck och Jennifer Lee. ”Slå dig lös, slå dig fri” sjöng Elsa och satte en ny standard för prinsessor på film. Med magiska iskrafter och snärtiga låtar skapade hon, Anna, snögubben Olof och de andra en ny modern, mångbottnad barnfilmsklassiker.

8”Girlhood” av Céline Sciamma. Urstark och originellt berättad historia om 16-åriga Marieme som bor i en betongförort till Paris. En fighter som man aldrig slutar att heja på.

9”Hunger games: Mockingjay – del 1” av Francis Lawrence. Det går inte att tröttna på Katniss, inte ens när den här utdragna filmserien bjuder på en mellanakt i svart. Jennifer Lawrence slutar aldrig att imponera och ”Hunger games”-filmerna bevisar att de spelar i en helt egen liga i sin genre.

10 ”Den stora skönheten” av Paolo Sorrentino. Underbar vulgohedonism á la Berlusconi och en portion livstrött filosofi på det. Lite samma dekiga känsla som ”The wolf of Wall Street”, fast med innehåll.

1”Turist” av Ruben Östlund. Humoristisk kärnfamiljsskräckis som utspelar sig på ett lyxigt skidhotell med ”The shining-vibbar” där Ruben Östlund mycket precist undersöker och häcklar den imploderande familjen i varsamt satiriskt snidade scener.

2”Tusen bitar” av Stefan Berg och Magnus Gertten. En ny och överraskande rörande bild av Björn Afzelius i en film som inte väjer för det mest privata och därigenom paradoxalt nog även blir allmängiltig.

3”Min så kallade pappa” av Ulf Malmros. Ett oväntat rörande fader-dotter-drama som borde ha lockat en större publik. Malmros leverar en av sina bästa filmer i karriären, utan en enda tossig värmlänning i sikte men med en mycket gripande Vera Vitali i huvudrollen.

4”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” av Roy Andersson. Tredje delen i Anderssons stilmedvetna, humoristiska och melankoliskt kritiska trilogi om hur det är att vara människa gjorde inget fan besviket. Men inte så överraskad heller.

5”Hallåhallå” av Maria Blom. Fyndigt välspelad dala-komedi som oförtjänt nästan försvann från radarn. Upptäck den på dvd för en ny chans till intelligent humor som värmer.

Miranda Sigander