Grattis, biopubliken i Linköping. Årets bästa film har slutat gå i resten av Sverige, men här får "Efterskalv" premiär på fredag, genom Linköpings filmsalongers försorg. Sedan hoppas vi att den kontroversiella filmen "Flocken" också kommer hit.
Ja, de tunga guldbaggarna gick även i år till de lite smalare och svårare filmerna. Men jättesuccén som heter Ove gick ju inte heller lottlös hem från galan. Rolf Lassgård var väl värd sin bagge. Lika skönt var det att se rätt kvinna vinna. Malin Levanon levde upp till alla förväntningar man kan ha på vinnaren av bästa kvinnliga huvudroll: dallrande nerver, total lycka och ett tacktal så långt och ostrukturerat att hon nästan måste släpas av scenen. Har du dessutom sett henne ge allt i rollen som hemlösa langaren Minna i "Tjuvheder" vet du dessutom hur väl hon förtjänade priset.
Själva galan däremot förtjänade inga priser. Gösta Ekman drog en lång och poänglös historia i stället för att presentera pristagaren Birgitta Andersson. Arkivbilderna på avlidna filmlegendarer, som alltid får mig att gråta, var utbytta mot högläsning med Marika Lagercrantz. Och när kulturministerns make lekte fäktning med lasersvärd av plast var botten nådd.
Allt under ledning av en ovanligt tramsig Petra Mede som borde pröva på en av de metoder hon själv nämnde i sin exposé över filmkyssens historia: den stängda munnens taktik.