"Himmel över Libanon" tar sin början i Beirut 1977. En kvinna bÀr en stor vÀska ombord pÄ en bÄt och sÀtter sig för att skriva ett brev. Fram vÀxer en finstÀmd och melankolisk berÀttelse om ett liv och en familj som drabbas av inbördeskrig och inre förödelse.
Allt börjar med att den söta unga Alice (Alba Rohrwacher) lÀmnar sitt kvÀvande trÄkiga hem i Schweiz pÄ 1950-talet, för det spÀnnande och ljuvliga Libanon. DÀr trÀffar hon sin blivande make, astrofysikern Joseph (Wajdi Mouawad) som drömmer om att bli den förste libanesen i rymden.
Deras gulliga kÀrlek utmynnar i ett fÀrgstarkt hem, fullt av liv, slÀktingar, kÀrlek, barn och blommande konstnÀrsdrömmar för Alice. Men sÄ blir det 1975 och inbördeskriget bryter ut.
Den fransk-libanesiska regissören Chloé Mazlo berÀttar om sin egen familjehistoria, med en vÀldigt egen estetik och en drömsk "Amelie frÄn Montmartre"-stÀmning. HÀndelser som av en annan typ av regissör hade kunnat skildrats som brutala blir hÀr mer obehagligt absurda. Som nÀr bevÀpnade mÀn med djurmasker, som ser ut som ett gÀng arga mimare, börjar brÄka pÄ stadens gator.
Vips skildras en uppvÀxt bland bergen i Schweiz med smÄ dockor och stop motion-teknik. Och hÀpp, dÀr börjar en man pÄ en affisch sakta att vinka. De genomgÄende pastelliga tonerna och det smÄtt gryniga fotot ger ett arkivbildsliknande intryck och skapar en viss distans till det som berÀttas.
NÀr bomberna smÀller Àr det mÄnga libaneser som lÀmnar landet, dÀribland Alices och Josephs dotter som flyr till Paris. Men Alice vill inte ge upp sin tillvaro, och tar det som en grov förolÀmpning nÀr det antyds att hon borde Äka tillbaka till Schweiz. Det föder förstÄs tankar om tillhörighet, rötter och vad som egentligen utgör ett hem.
"Himmel över Libanon" Àr en nostalgisk titt pÄ en tid som flytt, en egensinnig skildring av ett förlorat paradis, vilket kÀnns extra sorgset med tanke pÄ den instabila situation som rÄder i landet i dag.