Filmrecension: Rasande tempo i omtalad film

Det där med parallella universum är hett just nu. Sedan några veckor kastar sig Dr Strange mellan vårt universum och ett parallelluniversum, och i hajpade ”Everything everywhere all at once” är det Michelle Yeohs karaktär Evelyn som kastas inte mellan två universum utan mellan så många att man som åskådare snabbt ger upp att försöka hålla reda på dem.

Den som mot förmodan tvekar att läsa denna recension av rädsla för spoilers kan vara lugn. Det går inte att spoila något här, eftersom det är omöjligt att på ett begränsat utrymme ens börja beskriva handlingen.

Men låt mig göra ett försök. Evelyn (Yeoh) bor i USA med make och dotter och sköter ett stort tvätteri. Hon sliter med företagets deklaration, och när hon besöker Skatteverket för att konfronteras av en bitsk tjänstekvinna (Jamie Lee Curtis) börjar det hända mystiska saker. Hennes man är plötsligt inte hennes make utan säger att han kommer från ett parallellt universum, att alla sådana universum hotas av en dödlig fara och att Evelyn är den enda som kan rädda dessa världar.

Och där drar äventyret i gång. I två timmar slängs Evelyn fram och tillbaka mellan dessa världar i ett tempo som får de flesta andra filmer att verka totalt stillastående. Martial arts (det är ju Michelle Yeoh vi talar om) varvas med svart komedi, drama, slapstick, animation… ja, här finns allt.

Klipparen Paul Rogers är förtjänt av så många Oscars-statyetter som det är möjligt, och regissörerna Dan Kwan och Daniel Scheinert, som också har skrivit manuset, är väl förtjänta av de brakande applåder filmen har fått i USA (den är dock något lång, därför en fyra i betyg). Det här är en av de mest originella och sevärda filmerna på repertoaren just nu.

Men det är inte bara ett fantasifyllt actionäventyr. "Everything everywhere at once" är en film som under den flashiga ytan är ett engagerande familjedrama om slitningarna mellan två makar och inte minst om relationen mor-dotter (ett just nu populärt ämne i allt från ”Life & Beth” och ”Min fantastiska väninna” till den animerade ”Röd”). Det ger denna ytterst sevärda film ännu en dimension.