Regi: Brad Peyton
I rollerna: Dwayne Johnson, Alexandra Daddario, Carla Gugino med flera
Åldersgräns: 11 år
Visas i Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping.
Dwayne ”The Rock” Johnson kämpar för att rädda Kalifornien och sin position som familjepatriark i detta skakiga jordbävningsdrama som i dubbel bemärkelse är en riktig katastroffilm.
Ibland kan det vara lika njutbart att frossa i filmklyschor som att ta ett varmt bubbelbad. Inom genren katastroffilm finns flera grepp som känns skönt välbekanta att glida ner i. Vi har den frustrerade forskaren som förgäves försöker varna för annalkande katastrofer. Kittlande bilder av kända monument som smulas sönder. Och den förvirrade/misslyckade/dumpade pappan som kämpar filmen igenom för att upprätthålla kärnfamiljen.
Tröttsamt? Lite. Men kombinerat med maffiga effekter och mer eller mindre ångestframkallande undergångsscenarier går det ofta utmärkt att njuta av en åktur där hjärnan kan gå på lågvarv eftersom man vet precis vad man får.
Men om filmskaparna utgår ifrån att man helt och hållet har stängt av hjärnan blir ovanstående upplägg enbart förolämpande. Det tar tyvärr bara några minuter innan det klumpigt tillyxade tilltalet avslöjar att så är fallet med ”San Andreas”.
Längst med San Andreas-förkastningen i Kalifornien lever befolkningen, som bekant, farligt. Frågan är inte om utan när ”the big one” ska komma. Dwayne Johnson spelar en räddningsledare som får det hett om öronen när kontinentalplattorna börjar jäklas. Mycket snabbt struntar han dock i alla sina förpliktelser och ger sig av i sin helikopter från Los Angeles för att rädda sin strandsatta dotter i San Fransisco. Med sig har han sin ex-fru. Gissa om hennes nya kille visar sig vara lite av ett as?
Tack vare några riktigt bra effekter hålls spänningen uppe när marken gungar och skyskrapor faller som dominobrickor. Tyvärr är själva handlingen så löjeväckande att det aldrig går att bry sig om huruvida The Rock och hans familj (för att inte tala om resten av befolkningen) får överleva. ”San Andreas” visar att det behövs en begåvad klyschsnickrare av åtminstone Roland Emmerichs (”Day after tomorrow”, ”2012”) klass för att inte slarva bort publikens goda vilja. (TT)