Drama
Regi: Wim Wenders
I rollerna: James Franco, Charlotte Gainsbourg, Rachel McAdams
Åldersgräns: 15 år
Allt kommer att bli bra. Det måste den forna mästaren Wim Wenders ha intalat sig när han gjorde den här filmen. Men den sega historien om ett decennielångt sorgearbete artar sig tyvärr aldrig.
James Franco spelar författaren Tomas som kämpar med skrivkramp. Han är en ganska trist och sluten typ, som varken kan göra slut med sin flickvän eller leva med henne. Redan på ett tidigt stadium i filmen föds en ödesmättad stämning kring honom, med hjälp av klassisk spänningsmusik och långa sugande ögonblicksbilder. Förmodligen ska det väl signalera hur vissa ögonblick blir avgörande för våra liv. En snöig kväll är vår huvudperson ute och kör på landsbygden och vid ett ouppmärksamt ögonblick inträffar en fruktansvärd olycka.
Till en början är händelseutvecklingen intressant men ganska snart förbyts den i en ganska seg historia om hur alla inblandade går vidare. Tanken är förmodligen att behandla skuld, sorg och möjligen föda en diskussion om hur mycket man som författare kan parasitera på verkligheten. För efter olyckan lossnar det plötsligt för Tomas och han blir en firad författare. Men detta är egentligen bara gissningar. Eftersom James Franco är lika uttrycksfull som en tom trådrulle är det inte lätt att förstå sig på Tomas. Vad det är han skriver om får vi heller aldrig veta. Rachel McAdams och Charlotte Gainsbourg hamnar i jobbiga gisslansituationer när de stångas mot honom i sina roller som flickvän respektive sörjande moder.
Wim Wenders, som en gång i tiden levererade mästerverk som ”Paris, Texas” och ”Himmel över Berlin” (och, det ska sägas, fortfarande imponerar med sina dokumentärer) hjälper inte heller till. Den där suggestiva känslan som infann sig i början blir snabbt bara ekande tom. (TT)