Sci-fi-komedi
Regi: Chris Columbus
I rollerna: Adam Sandler, Peter Dinklage, Michelle Monaghan
Åldersgräns: 11 år
Med "Pixels" får alla de som plöjt ned en löjligt stor del av sin ungdom i arkadspel sin revansch. För vilka står högst i kurs när retrospel som "Donkey Kong" och "Pac-Man" invaderar Jorden? Överåriga nördar såklart.
Trenden att göra filmer baserade på gamla spel står stark i Hollywood. Efter "Röjar-Ralf" och "Lego – filmen" kommer nu ett försök korsat med katastroffilm i stil med "Independence day".
I "Pixels" sänds nämligen ett ödesdigert kontaktförsök ut i rymden 1982, fulladdat med videoklipp av den aktuella populärkulturen. Några oklart tecknade utomjordingar tolkar meddelandet som en krigsförklaring och tar till vapen på ett sätt som mänskligheten ska kunna relatera till: gamla arkadspel som "Centipede" och "Tetris"(!) attackerar i fysisk form i nutid. Plötsligt ligger världens öde i händerna på ett gäng gamla världsmästare i "Pac-Man".
Lite dolt i förhandssnacket om detta tramsiga men också skamlöst nostalgiska upplägg är att en av hjältarna spelas av Adam Sandler. Hans stjärna dalar i dessa tider när intelligent, vass humor firar stora triumfer och hans smått provocerande manspojkspersona är i vanlig ordning i tröttsammaste laget. Men faktum är också att Adam Sandler har gjort betydligt värre ifrån sig än i "Pixels", där hans oförlösta inre nörd inte är i närheten av så irriterande, plump och misogyn som han kan vara. Här är han ibland till och med lite charmig och småkul. (Det hela är mycket förvånande.)
Filmen är överlag precis lika lättsamt fånig som sin huvudrollsinnehavare. Men det är väl också lite av poängen. I samma stund som Dan Aykroyd dyker upp och inviger arkadspelstävlingen i en pricksäker inledande skildring av 1982 bäddas det för nostalgifest. Allt med den här filmen är en slags tillbakagång: "Pixels" är en dagdrömsfantasi för vuxna män som peakade strax före högstadiet och som fortfarande inte kan sluta hoppas på att få tjejen och rädda världen (utan att någonsin byta om från mysbyxorna). Är det bra? Nej, inte särskilt. Men lite småkul är det, faktiskt. (TT)