Rymdäventyr
Regi: JJ Abrams
I rollerna: Daisy Ridley, John Boyega, Adam Driver, Oscar Isaac, Harrison Ford, Carrie Fisher, Mark Hamill.
Åldersgräns: 11 år
"Jag vet allt om att vänta", säger den nya Star Wars-hjältinnan Rey.
Det gör Star Wars-publiken också. Först tre år, från "Stjärnornas krig" 1977 till fortsättningen 1980, och sedan tre år igen, till "Jedins återkomst" 1983. Sedan väntade vi i 16 år på "Episod 1" och de förväntningar som byggdes upp under den tiden var inte hälsosamma. Nu har det gått tio år sedan den senaste filmen och 32 år sedan vi sist såg Luke, Han och Leia och ja, gissa om förväntningarna stigit till orimliga höjder igen.
Tur då, att regissören JJ Abrams gör så mycket rätt.
Vad George Lucas uppfann var ju en sliten, smutsig och vardaglig galax, som gick att ta på allvar – och så introducerade han en droppe magi, Kraften, i den vardagen. Det är inte konstigt att så många bekänt sig till hans lära med religiös övertygelse sedan dess. När Lucas själv försökte återvända dit misslyckades han, men JJ Abrams hittar den saknade biten av kartan. Han filmar i riktiga miljöer i stället för i studio och han använder riktiga grejer, som den charmiga roboten BB-8.
Så här ska Star Wars vara: fysiskt, rörligt, opolerat, med glimten i ögat, färgstarka figurer och snabba replikskiften.
Vi får också precis så mycket rymdstrider, dueller med lasersvärd och komplicerade släktrelationer som vi kan förvänta oss.
Men vi får också några avsteg från den snitslade bana som George Lucas lade ut med de första sex filmerna, och många förhastade slutsatser jag dragit när jag sett trailers kommer på skam. Det är till en början uppfriskande, men efterhand allt svårare att smälta.
Om själva berättelsen ska helst så lite som möjligt avslöjas i förväg. Men somligt är ju redan uppenbarat, och intressant ur ett politiskt perspektiv. Att se imperieskepp och stormtroopers i den första trailern blev en överraskning för alla oss som trott sedan 1983 att imperiet var besegrat och den mörka sidan utdöd. Nu marscherar mörka krafter genom galaxen igen, precis som i verkligheten.
I centrum finns en man som rekryterats som barnsoldat, och inte vill terrorisera lokalbefolkningar längre, och en kvinna som är tuffare, smartare och mer tekniskt kompetent än Ripley i "Alien". Över huvud taget får vi se glädjande många kvinnor, på båda sidor.
Den kvinna som vi blir gladast av att se är dock Leia (Carrie Fisher). Hennes entré applåderas av premiärpubliken i Linköping, och det samma gäller alla andra gamla bekanta från de klassiska filmerna. Harrison Ford är lika bra som någonsin, och i mångt och mycket är detta hans film.
Men framför allt är detta filmen om Rey, som spelas så bra av Daisy Ridley, skrotsamlaren från ökenplaneten som sveps med av äventyret.
Inget blir som hon förväntat sig. Inte blev hennes första äventyr riktigt som jag förväntat mig heller, men jag kommer att följa hennes fortsatta äventyr i episod 8 och 9 med lika stort intresse som Yoda beskådade Luke Skywalker ur fjärran.