Halvvägs genom ”Djungelboken” börjar jag gäspa. Visst är den nya filmen ett tekniskt mirakel, med helt naturtrogna djur skapade i datorn, men varför försöker man berätta samma sak en gång till?
Disneys gamla tecknade ”Djungelboken” (1967) är och förblir ett enastående mästerverk. På en dryg timme får man både en symbolisk uppväxtskildring och en metafor för kärnvapenupprustning, kommunistskräck och USA:s krig i Vietnam – allt förklätt till lättsam, musikalisk komedi. Den är svår att överträffa.
Men kanske nästa blir bättre. Jo då, 2018 kommer ännu en ”Djungelboken” där toppskådisar lånar ut sina röster till digitala djur. Christian Bale ska vara Bagheera och Cate Blanchett är Kaa.
Men om du ser en trailer för en pojke som växer upp i djungeln kan det lika gärna vara Stellan Skarsgårds son Alexander som blir Apornas son i den nya versionen av Tarzan. Vid första anblicken är den förvillande lik ”Djungelboken”.
Och så är vi där igen: två aktuella filmer som liknar varandra. I januari var det vilda västern med snö på hatten i både ”Hateful eight” och ”The Revenenant”, i februari blev det 50-tal och McCarthyism i både ”Trumbo” och ”Hail Caesar”.
Hollywood har en märkvärdig förmåga att göra samma sak i två filmer samtidigt. Historien upprepar sig gång på gång.
I onsdags var det världspremiär på ”Captain America: Civil war” där superhjältar som borde vara kompisar pucklar på varandra – exakt som i ”Batman v Superman: dawn of justice” för en månad sedan.
I mitt bakhuvud ekar mästare Yodas ord: ”Alltid två det finns, varken mer eller mindre”. Man kan undra varför. Olycklig slump? Medveten konkurrens mellan filmbolag?
Om du tycker att mitt famlande efter en teori låter bekant kan det bero på att jag raljerade kring det här fenomenet i en annan filmkrönika för länge sedan. Det finns två av allt. Även den här artikeln.
Just nu behöver man förstås inte gå på bio alls. ”Star Wars: the force awakens” har ju kommit på dvd och kan avnjutas på nytt hemma i soffan.
Och knappt har vi bekantat oss med hjältinnan Rey förrän nästa unga, mörka och kapabla kvinna tar kommandot i en galax långt, långt borta. I ”Rogue One – a Star Wars story”, som får premiär i december, spelar Felicity Jones rebellen som får i uppdrag att stjäla ritningarna till Dödsstjärnan. Filmen utspelar sig alltså precis före den första Stjärnornas krig-filmen.
Vad blir det av hennes karaktär sedan? Fortsätter hon kämpa för rebellerna? Är hon inte i samma ålder som Luke Skywalker? Blir hon Reys mamma?
Fortsättning följer.
Fredrik Kylberg är journalist på Östgöta Correspondenten och skriver om film.