Regissören (Hidetoshi Nishijima), chauffören (Tôko Miura) och den röda Saaben i "Drive my car".
Under 2022 såg jag 69 nya filmer på bio, plus en handfull strömmade, och fick ofta en känsla av upprepning.
Lady Di porträtterades ännu en gång i "Spencer".
"The Batman" hade stulit intrigen från David Finchers "Seven".
Marvel gick på tomgång, och gjorde med "Wakanda forever" en superhjältefilm utan superhjälte, eftersom Chadwick Boseman är död.
Men ljuspunkter fanns förstås också. Här är tio exempel – plus tio bonustips.
"Drive my car"
Teaterregissör på uppdrag i Hiroshima anställer en ung, kvinnlig chaufför för att köra hans röda Saab 900 Turbo. Hon tar honom på en lång utflykt till sin hemby i norra Japan. Ryûsuke Hamaguchis film bygger på en novell av Haruki Murakami, vann en Oscar och är årets bästa film om ni frågar mig.
Bonus: "Tillfälligheter och fantasier" var ytterligare en pärla av Hamaguchi i årets filmflod.
Inez Dahl Torhaug och Jesper Barkselius jagar okända farkoster och en röd Saab runt Norrköping i "UFO Sweden".
"UFO Sweden"
En annan röd Saab spelar en avgörande roll när Crazy pictures hittar ett maskhål mellan Norrköping och världsrymden. Biljakterna och Gustaf Spetz musik är i världsklass, men blir det inte tre-fyra scener för mycket med östgötska töntar som fikar? Sikta mot stjärnorna på allvar nästa gång! Som Karl Tefat säger: "Warp-drift, jag bara nämner't". Svensk succé nr 1.
Bonus: Svensk succé nr 2 gjorde Ruben Östlund som vann sin andra guldpalm i Cannes med "Triangle of sadness".
Katia Winter spelade ungefär samma roll i både "Året jag slutade prestera och började onanera" och "Ur spår".
"Ur spår"
En bra komedi ska gripa tag i hjärtat. Årets skarpaste svenska manus handlar om två krisande syskon som ska åka Vasaloppet. Katia Winther är ett fynd som mamman som råkar slarva bort bostad, jobb och familj.
Bonus: Sedan spelade hon nästan exakt samma roll i "Året jag slutade prestera och började onanera" och blev nominerad till en guldbagge.
Sigrid Johnson i "Comedy queen".
"Comedy queen"
Jenny Jägerfeld, psykolog och författare från Skärblacka, skrev boken om Sasha som förlorat sin mamma och oroar sig för sin deppiga pappa. En av årets bästa svenska filmer.
Bonus: "Så jävla easy going" bygger på en annan bok av Jägerfeld om en annan tjej med deppig pappa, men är inte lika bra.
Maria (Noomi Rapace) och Ingvar (Hilmir Snær Guðnason) i isländska filmen "Lamm".
"Lamm"
Noomi Rapace spelar en barnlös kvinna på Island som hittar något nyfött, annorlunda, bland gårdens får och tillsammans med sin man tar hon hand om det lilla livet. Delvis drama, delvis skräck, hundra procent isländsk kvalitet.
Bonus: Finska "Ruva" bjöd på ett annat nordiskt monster.
Paloma Vauthier spelar dottern i "Memory box".
"Memory Box"
En kvinna i Kanada får en kartong med posten, full av minnen från uppväxten i Beirut. Hennes dotter sätter nyfiket en kassett i bandspelaren – och Visage, Killing Joke och Blondie tar både henne och mig tillbaka till 80-talet. Kreativ och känslostark film om mammans återresa till Libanon tillsammans med dottern.
Bonus: Tilda Swinton söker bland sina minnen i "Memoria" – kritikerhyllad men aptrist.
Michelle Yeoh i "Everything everywhere all at once". Till höger: Ke Huy Quan, som knappt synts till sedan han var Short Round i "Indiana Jones och de förfömdas tempel" 1984.
"Everything everywhere all at once"
Medelålders kvinna (Michelle Yeoh) försöker ta hand om sitt tvätteri, sin gamle far och sin tonårsdotter när hon dessutom får i uppdrag att rädda världen genom att hoppa mellan olika parallella universum. Årets galnaste, charmigaste och mest fantasifulla lågbudgetfilm.
Bonus: Marvel gjorde samma resa fast tråkigare i "Dr Strange in the multiverse of madness".
Pojkgänget som skapar sin egen biograf i "Filmtjuven".
"Filmtjuven"
Indisk pojke blir vän med biografmaskinist, och bestämmer sig för att skapa sin egen biograf. En indisk "Cinema Paradiso" som förvisso hyllar filmkonsten, men matlagningsscenerna är ännu bättre.
Bonus: Zhang Yimou berättar något liknande om kinesiska kulturrevolutionen i "En sekund av lycka" (som jag inte sett).
Austin Butler som Elvis Presley i Baz Luhrmanns "Elvis".
"Elvis"
Efter filmporträtt av Freddie Mercury och Elton John med flera var det dags för kungen själv: Elvis Presley. Och Baz Luhrmann berättar ju som ingen annan: snyggt, smart, snabbt så att det blev angeläget även för oss som aldrig brytt oss om Elvis.
Bonus: Dokumentären "Moonage daydream" porträtterar en annan gigant: David Bowie.
Tom Cruise i "Top gun: Maverick", där skådespelarna fick flyga med i riktiga stridsflygplan och filma sig själva.
"Top gun: Maverick"
Tom Cruise ler sitt bländvita leende, solbrända stridisar tråkar varandra, tjejen faller för den som kör fortast, Amerika är störst – ja, mycket är sig likt från "Top gun" 1986. Men den här gången filmades flygscenerna i riktiga jetplan. Inte min favorit, men årets stora publiksuccé.
Bonus: Årets publikfavorit nr 2 är också en återkomst – till det blå folket på Pandora. "Avatar: the way of water" bjöd på fantastiska scener från en utomjordisk ocean, oöverträffade effekter och viktigast av allt: nya intressanta karaktärer.
James Cameron har jobbat i 13 år med "Avatar: the way of water".
