Thomas Anderberg, den kritiske existenstialisten frÄn Norrköping.
NĂ€r Thomas Anderberg var 17 Ă„r tystnade Guds röst. VĂ€rlden förlorade sin glans, allt det han Ă€lskade som tidigare vibrerade av liv, musiken, konsten, litteraturen, naturen, tappade sin lyster och sken aldrig mer med samma styrka. I sin bok âGuds moralâ (1997) berĂ€ttar Anderberg om hur han miste sin barnatro, umgĂ€nget med Bibeln och den kristna traditionen gjorde den nyckfulle och motsĂ€gelsefulle Herren alltmer obegriplig och omoralisk för honom. Varför vill en god och förlĂ„tande Gud oss allt det onda som drabbar oss?
SjĂ€lvmordet Ă€r den enda riktigt viktiga filosofiska frĂ„gan, hĂ€vdade den franske existentialisten Albert Camus. Anderbergs doktorsavhandling i filosofi tog precis om hans andra roman âHĂ€r ligger jag: en berĂ€ttelse om överlevnadâ (1989) utgĂ„ngspunkten i ett lyckligtvis misslyckat sjĂ€lvmordsförsök. Han tĂ€nkte först att sjĂ€lvmordet kan vara berĂ€ttigat, eller Ă„tminstone inte orĂ€tt, men bĂ„de som tĂ€nkare och författare fann Anderberg det moraliskt riktigt att försöka förhindra mĂ€nniskor frĂ„n att ta sina liv. Den stora frĂ„gan som dĂ€rav sedan följde honom var vad som egentligen gör livet vĂ€rt att leva? Han blev en slags analytisk existentialist som reflekterande och prövande sökte nya sanningar om tillvaron genom att försöka förstĂ„ tillvarons logiska struktur och vĂ„ra ords egentliga mening.
Anderberg föddes 1956 och vĂ€xte upp i Norrköping. Hans far var lĂ€raren, fackföreningsmannen och den liberale kommun- och landstingspolitikern Olle Anderberg och den kristna och lĂ€rda uppvĂ€xten prĂ€glade honom. Ăven om Gud tidigt försvann ur Anderbergs liv kom han att Ă€gna sig Ă„t det han Ă€lskade. Som kritiker skrev han om musik, konst och litteratur i bland annat Dagens Nyheter samtidigt som han gjorde en strĂ„lande akademisk karriĂ€r vid Uppsala universitet dĂ€r han sĂ„ smĂ„ningom blev professor i praktisk filosofi.
Antonio Salieri. MÄlning av Joseph Willibrord MÀhler frÄn 1815.
Wolfgang Amadeus Mozart. MÄlning av Barbara Krafft frÄn 1819.
Anderbergs filosofiska och kulturjournalistiska vĂ€rv gick hand i hand. Som tĂ€nkare undersökte han musikens fenomen i âMusikfrĂ„gorâ (1985). UtifrĂ„n den antike filosofen Platons tĂ€nkande reflekterar han sökande kring vad musik egentligen Ă€r. Ăr det nĂ„got kompositören upptĂ€cker eller nĂ„got helt nytt denne skapar (hade Antonio Salieri verkligen kunnat skriva nĂ„got identiskt med Wolfgang Amadeus Mozarts verk?) och vad innebĂ€r det att framföra musik, Ă€r det ett slags medskapande? Varför Ă€r musiken meningsfull för oss? Ăven om den illustrerar fĂ„gelsĂ„ng eller dansande elefanter avbildar den inte utan öppnar för en annan mer konstnĂ€rlig förstĂ„else av vĂ€rlden. Och vad Ă€r musikens vĂ€rde, kan den bedömas och fördömas pĂ„ moralistiska och politiska grunder, eller ska musikaliska verk alltid vĂ€rderas utifrĂ„n dess egen inre betydelse? Ăr det inte sĂ„ att kompositören, musikern och kritikern tillsammans skapar upplevelsen vi erfar?
Andy Warhol tillsammans med sin BrillolÄdor pÄ Moderna museet 1968.
Andy Warhols BrillolÄdor.
I âDen stora konstsvindeln â en Brillobokâ (2010) utgĂ„r Anderberg frĂ„n en svensk konstskandal av internationella mĂ„tt för att undersöka bildkonstens filosofi. VĂ„ren 2007 lades Andy Warhols mest kontroversiella verk âBrillolĂ„danâ ut till Stockholms Auktionsverk, men den visade sig vara en av flera förfalskningar som tillverkats i Sverige utan den store amerikanske konstnĂ€rens vetskap. Eller var de verkligen bara kopior? En svindlande tvinnad trĂ„d av halvsanningar och rena lögner ledde spĂ„ren till Moderna museets Warhol-utstĂ€llning 1968 och den legendariske museimannen Pontus HultĂ©n. HĂ€ndelsen stĂ€llde frĂ„gor kring vad ett konstverk egentligen Ă€r, vad som skiljer det Ă€kta frĂ„n det falska och inte minst hur bildkonstens konstnĂ€rliga och ekonomiska vĂ€rden flyter samman.
Pontus Hultén.
Just kritiken slog Anderberg ett slag för i sin bok âAlla Ă€r vi kritikerâ (2009) dĂ€r han framhĂ€ver dess vĂ€rde för det öppna och demokratiska samhĂ€llet, oumbĂ€rligt för vĂ„r förmĂ„ga att ens kunna reflektera över vĂ„r tillvaro och hur vi egentligen vill ha den. Anderberg ser ett mönster hur kulturkritiken fĂ„r allt mindre utrymme i offentligheten nĂ€r den försvinner frĂ„n pressen och medierna och hur vi samtidigt fördummas. I despotiska stater, som ayatollornas Iran, begrĂ€nsas skapande och kritik medvetet för att mĂ€nniskor inte ska kunna tĂ€nka sjĂ€lva och för att ge dem allt fĂ€rre perspektiv pĂ„ vĂ€rlden. Anderberg varnar för samma tendens i vĂ„rt eget land, mĂ„hĂ€nda inte avsiktligt, men det pĂ„gĂ„r en social process dĂ€r politiska och marknadsekonomiska intressen bildningsfientligt vill strömlinjeforma oss och göra oss lĂ€tta att leda och förleda.
Utöver âHĂ€r ligger jagâŠâ skrev Anderberg ytterligare tre romaner med filosofiska teman. Den kritikerrosade âAlter egoâ (1993) Ă€r en thrillerartad surrealistisk och mystisk Stockholmsskildring som berör den personliga identitetens problem. Den rotlöse skĂ„despelaren Jonas Jonson har begivit sig till huvudstaden för att pröva lyckan och anlitas av författaren M, som tröttnat pĂ„ att vara offentlig person, att tillsammans med honom skapa hans fysiska alter ego Marcus Ling. Rollen verkar först inte för krĂ€vande, men samtidigt som Jonas försöker finna sig till rĂ€tta i den labyrintiska storstaden luckras grĂ€nsen mellan verklighet och fiktion upp. Han vet snart varken ut eller in och stĂ€lls inför den oerhörda frĂ„gan: Vem Ă€r jag?
Thomas Anderberg.
Eftersom Anderberg varken kunde förlita sig pÄ en personlig Gud eller abstrakta principer riktade han sitt filosofiska intresse mot naturvetenskapen och biologin. Han vÀnde sig mot samtidens rÀdsla för vÄr natur, genom att djupstudera vÄr djuriskhet kunde vi bli mer mÀnskliga, anade Anderberg. Som kulturella och skapande samhÀllsvarelser vill vi gÀrna förtrÀnga vÄra naturliga rötter och vÄrt beroende av den levande vÀrld som omger oss. En större solidaritet med de andra djuren och naturen kan utvecklas om vi ocksÄ accepterar vilka vi egentligen Àr. HÀr finns en ekologisk möjlighet, vÀlfÀrdssamhÀllets nyttotÀnk Àr för enkelspÄrigt, vi mÄste Äterknyta en relation till den levande vÀrlden.
Cormac McCarthy.
Anderberg pĂ„minner hĂ€r en hel del om den av honom stĂ€ndigt citerade amerikanske favoritförfattaren Cormac McCarthy, vars mörka mytiska sydstatsskildringar och episka vĂ€sternberĂ€ttelser bygger pĂ„ vissheten om vĂ„ra naturliga drifter. I McCarthys romaner Ă€r vĂ„ldet en ofrĂ„nkomlig del av oss och vĂ„r livsstrĂ€van pulserar i blodet som strömmar i vĂ„ra Ă„dror och spills i vĂ„ra strider. Vi Ă€r en slags biologiska maskiner som drivs av ett programmerat undermedvetet som vi bara symboliskt kan nĂ€rma oss med vĂ„rt sprĂ„k och kultur. Civilisationen Ă€r en stĂ€ndigt tynade eldslĂ„ga som förs vidare med en fackla frĂ„n generation till generation som ett bleknande minne av en avlĂ€gsen himmelsk Fader. HĂ€r finns trots allt ett mystiskt element i tillvaron, det stora mysterium vi kallar âlivetâ.
Intressant nog skyr vi nu biologin och den faktiska verkligheten mer Ă€n nĂ„gonsin. En idealistisk feminism och vĂ€nster som bryr sig mer om ideologiska konstruktioner Ă€n vĂ€rldens saklĂ€gen fĂ„r rita kartan och âkĂ€nnaâ sig fram i en tillvaro vars egentliga kvantifierbara orĂ€ttvisor tillĂ„ts pĂ„gĂ„ bakom identitetspolitikens och sjĂ€lvupptagenhetens ridĂ„er. Samtidigt gror ett vĂ„ldsamt ressentiment som slĂ„r sönder alla demokratiska strukturer med ursinnig misstĂ€nksamhet.
Hjalmar Söderberg.
Anderbergs postuma roman âDet mesta blir aldrig avâ (2014) Ă€r en slags sjĂ€lvbiografi. Den för tankarna till hans förebilder Hjalmar Söderberg och Albert Camus och kretsar kring Anderbergs stĂ€ndiga existentiella tema, att vi samtidigt som vi vĂ€ljer ett liv ocksĂ„ vĂ€ljer bort andra och att vi sjĂ€lva fĂ„r bĂ€ra vĂ„ra besvikelser och misslyckanden. MĂ€nniskans enda drivkraft Ă€r att hela tiden övervinna sig sjĂ€lv.
Albert Camus.
Anderbergs berÀttelse Àr ett magnetiskt fÀngslande kammarspel i det öppna. Han för oss till de schweiziska alperna dit Thomas (!), en svensk hotellÀgare i Bern, beger sig för att försöka finna sin son Marc som försvunnit under en bergsbestigning. Som sÀllskap har han sin brorson Johan. Den nyligen bortgÄngne brodern Jacob var hans stÀndige rival som lÀmnade familjens trygga borgerliga tillvaro för ett revolterande nomadiskt konstnÀrsliv. Thomas har karriÀrlystet hycklat och ljugit sig fram genom livet, medan Jacob litade pÄ sin instinkt och drogs med av sina impulser. Rivaliteten har Àrvts av sönerna, medan Marc sökt friheten i det livsfarliga Àventyret har Johan blivit en distanserad, genomskÄdande och kontrollerande person.
En existentiell kamp utspelar sig mot de vÀldiga bergens fond (Anderberg kan ha varit det svenska sprÄkets siste store naturskildrare, filmiskt in i minsta detalj speglar han insekterna, grÀsstrÄna, trÀden och klipporna), vem har valt rÀtt liv? Och vem har levt pÄ riktigt?
Martin Heidegger 1970.
I Anderbergs roman smalnar tillvaron av. Med den tyske existentialistiske filosofen Martin Heideggers insikt om att livets vikt ligger i den löpande tidens stÀndiga berövande av vÄra valmöjligheter blir klÀttringen en metafor för fÀrden mot vÄr slutdestination, en sorglig försoning med oss sjÀlva Àr allt som vÀntar i dödsögonblicket.
Ă
sa Linderborg.
âDet mesta blir aldrig avâ var det sista Anderberg skrev, den hyllade romanen sammanstĂ€lldes av tvĂ„ nĂ€ra vĂ€nner, historikern, författaren och Aftonbladets tidigare kulturchef Ă sa Linderborg och författaren, museimannen och filmskaparen Staffan Bengtsson. I efterordet skriver de om hur Anderberg alltid var i arbete och aldrig kĂ€nde sig fĂ€rdig, tusentals recensioner i svensk dagspress samt Ă„tskilliga filosofiska och litterĂ€ra verk.
Staffan Bengtsson.
Han skrev âDet mesta blir aldrig avâ i hast nĂ€r han drabbats av en elakartad hjĂ€rntumör som raskt berövade honom det som gav hans liv mening, tankarna och orden. Anderbergs roman Ă€r en rörande filosofisk skildring av hans egen brutala biologiska nedbrytningsprocess, om det Ă€ndliga livets oundvikliga tragedi.
Det hĂ€r Ă€r sista delen i serien "Filosofernas landskap" om Ăstergötlands tĂ€nkare frĂ„n medeltiden fram till i dag.