Niklas hette kÀrleken, och han bor i FinspÄng.
â Vi matchade pĂ„ Tinder precis innan "Gift vid första ögonkastet" skulle börja sĂ€ndas. SĂ„ kollade han pĂ„ programmet och bara: "Nej, fan dĂ€r Ă€r hon."
Han fortsatte att hÄlla koll pÄ Tinder medan dejtingprogrammet sÀndes, med en föraning om att det trots allt kanske inte var kört.
â Jag fortsatte att tĂ€nka pĂ„ honom och tyckte att han verkade trevlig. NĂ€r han dök upp igen svajpade jag höger direkt. SĂ„ vi gick pĂ„ en dejt â och nu Ă€r jag hĂ€r, sĂ€ger Caroline och blickar ut över sin nya lĂ€genhet som precis Ă€r fĂ€rdiginredd.
"Gift vid första ögonkastet" (GVFĂ) har hon fortsatt att följa sporadiskt, men den första sĂ€songen efter hennes medverkan var jobbig att se.
â DĂ„ var det lite för lĂ€tt att sĂ€tta sig in i deras kĂ€nslor och det sjukt, sjukt, mĂ€rkliga med att bli jĂ€ttekĂ€nd över en natt. Jag tror inte det gĂ„r att förestĂ€lla sig hur det Ă€r innan, sĂ€ger Caroline.
SÀrskilt konstigt för henne var den lÄnga tiden mellan inspelningen och sÀndningen. Caroline hade hunnit gÄ vidare, plötsligt kom programmet pÄ tv och hon fick inte prata om hur det har gÄtt. Och med kÀndisskapet kom alla Äsikter.
â Det var ju skitkonstigt att sitta och slösurfa pĂ„ sociala medier och se sitt eget ansikte skrolla förbi med hundra kommentarer under.
I början fick hon en sorts kick av att lÀsa vad andra tyckte om henne. Snart insÄg hon dock att hon inte mÄdde bra av det och slutade helt.
â Alla som har kommit fram till mig har varit supertrevliga, men pĂ„ sociala medier Ă€r det annat, sĂ€ger hon.
Caroline har ocksÄ fÄtt sin beskÀrda del av hat för att hon lever i en polyamorös relation, vilket har gjort henne försiktig till att prata om det i media.
â Jag förstĂ„r att det fortfarande Ă€r en otĂ€nkbar grej för mĂ„nga. Men jag hade önskat att man kunde ha en nyfiken instĂ€llning till det. TĂ€nkt att "jaha, sĂ„ hĂ€r kan man ocksĂ„ leva och det pĂ„verkar inte mitt liv" â och skita i hur andra lever sitt liv, sĂ„ lĂ€nge de Ă€r glada och inte skadar andra. Men dĂ€r Ă€r vi inte.
Innan Niklas dök upp i hennes liv hade hon knappt hört talas om FinspÄng. Trots det var det inget svÄrt beslut att flytta hit frÄn sitt hem i Kumla.
â Jag hade inte sĂ„ mycket som höll mig kvar i Kumla, mer Ă€n jobbet. Jag var ocksĂ„ sugen pĂ„ förĂ€ndring.
LÀgenheten tackade hon ja till utan att ha sett den sjÀlv.
â Min kille och hans fru gick pĂ„ lĂ€genhetsvisningar Ă„t mig, sĂ„ jag hade bara sett den pĂ„ Facetime, berĂ€ttar hon.
Första gÄngen hon klev innanför dörren kÀnde hon sig som hemma.
â Jag Ă€r generellt en ganska rotlös mĂ€nniska, jag skiter egentligen i var jag bor. För tvĂ„ Ă„r sedan hade jag kĂ€nt mig hemma var som helst, sĂ„ lĂ€nge jag hade mina katter och mitt Playstation. Nu kĂ€nner jag mig hemma sĂ„ lĂ€nge jag har Niklas i nĂ€rheten.
SÄ hÀr, nÄgra mÄnader in, trivs hon fortfarande bra.
â Det Ă€r ingen jĂ€tteskillnad mot Kumla heller, det Ă€r lite samma snack pĂ„ bĂ„da orter om att centrum förfaller och allt var det Ă€r. Men jag tycker om FinspĂ„ng. Jag tycker inte att det kĂ€nns som en deppig avbefolkningsort pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det finns mycket att göra, sĂ„ lĂ€nge man hittar sammanhang att vara i, sĂ€ger Caroline och fortsĂ€tter:
â Jag har en mycket mer betydelsefull vardag hĂ€r Ă€n vad jag hade i Kumla, eller nĂ„gon annan stans för den delen.
Hon ser fram emot att testa alla sjöar i FinspÄng, som ett projekt under sommaren att bocka av sÄ mÄnga som möjligt.
â Prideveckan nĂ€sta Ă„r ser jag ocksĂ„ fram emot, det Ă€r ju verkligen i smĂ„orter som Pride gör skillnad. Jag har gĂ„tt med i föreningen och quizzar med dem pĂ„ Hugo.
NÄgot hon inte Àr rÀdd för att prata om Àr hennes följeslagare i livet: Ängesten.
â Det var under sĂ€ndningen av GVFĂ som jag faktiskt fick en diagnos, och dĂ„ kĂ€ndes det som ett fint tillfĂ€lle att prata om det och att andra kanske kan kĂ€nna igen sig, berĂ€ttar Caroline.
Generaliserat Ängestsyndrom, eller GAD, som diagnosen löd, innebÀr att hon hela tiden har lite nÀrmre till Ängesten Àn de flesta. Hon har gÄtt i terapi och Àter medicin mot det.
â Det Ă€r absolut inte ett lika stort problem idag som det var tidigare. Nu har jag mer verktyg att hantera det och mer distans.
Ăven om hon lĂ€rt sig hantera Ă„ngesten kan den ibland komma tillbaka och ta över.
â Jag kan vara skitdĂ„lig pĂ„ att hantera motgĂ„ngar, Ă€ven vid det minsta hinder kan det kĂ€nnas som att hela vĂ€rlden rasar samman. Men jag kan komma till ett normallĂ€ge fortare.