Små detaljer gör ofta stor skillnad. Oavsett konstform. Sprängkraften i detaljerna blir 2015 uppenbara när Susanne Sundfør 3.08 in i italodisco-doftande ”Slowly”, med en tonartshöjning tagen från guds egen Ipod, flyger högt över ribban hon redan lagt upp på rekordnivå.
Favoritlåten, åtminstone i dag, från februari månads bästa album får med den här akrobatiken en extra dimension. Tiden står still och jag ryser av välbehag.
Eller så är detaljen en musikvideo. ”Robyn Fenty”, i sig en hyllning till Rihanna (vars namn är just Robyn Rihanna Fenty), tillhörde inte mina favoriter på Lorentz soloalbum. Men med videon förändrades allt.
I den spelar artisten fotboll med Kosovare Asllani, tidigare anfallare i LFC och numera klubbkompis med Zlatan i Paris. Tiden fryser. Så enkelt och ändå så briljant.
En rad som ”What’s up vad ska du göra sen? / smileyn med solglasögonen” får en ny innebörd och ”Kosse”, Sveriges coolaste idrottsstjärna, ökar välbehövligt svensk fotbolls streetcred med cirka tusen procent.
Eller så är detaljen dialektal. I november 2013 såg jag ett för mig okänt band som hette Vasas Flora & Fauna. Med oemotståndlig finlandssvenska slog de undan stolsbenen totalt.
Sedan dess har jag levt på två låtar på hemsidan och några Youtube-klipp, men i förra veckan släpptes så äntligen första singeln från den kommande debuten.
”Leevi & The Leevings” (också det en hyllning, till bandet med samma namn) är en solig roadtrip men samtidigt en påminnelse om det liv som snabbt susar förbi. Eller bara årets hittills sockersötaste popmusik.
I kväll står Thåström på scen i Linköping. Även om jag tappat bort honom under senare år och är mätt på de eftertänksamma och lugnt malande låtar som utgör senaste skivan ”Den morronen”, är det förstås detaljer som får allt att komma tillbaka. Fraseringen och de utdragna vokalerna, hur han uttalar ordet ”mig” i sina texter och på scenen reser sig över publiken som ett hotfullt gotiskt kyrktorn. Det är unikt.
Inte minst fastnar en rad i låten ”Långsamt genom”, 2015 års dystopiska uppdatering av Monica Zetterlunds ”Sakta vi gå genom stan”. En rad som får tiden att stå still och som borde göra denna kväll magisk.Det är mörkt, jag är lycklig just nu