Barnen är i badet när jag kommer hem. De är två och fyra år och för små för att förstå var jag varit. Jag ger dem varsin uppdragbar leksaksfisk som jag köpt. Till mig själv har jag köpt en ny Chewbacca. Jag ställer honom i min heliga hylla.
Jag lovar mig själv att det är den sista actionfiguren. Nu är det slut. Nu ska jag bli vuxen.
Det är maj 2005, jag har varit i Stockhom på förhandsvisning av den sista Star Wars-filmen, "Episod 3: mörkrets hämnd”, och jag är besviken. Inte på filmen i stort, men på hur illa den passar ihop med den gamla trilogin, och jag försöker beskriva det i min recension utan att avslöja för mycket. Mitt betyg blir en trea.
Den förste jag möter nästa dag är Correns chefredaktör, Ola Sigvardsson. Han tittar skarpt och klentroget på mig och säger: ”Bara en trea?”.
Fler ställer samma fråga. Jag vacklar. Jag går hem och lyssnar på John Williams musik från filmen och återupplever hela det tragiska dramat. När filmen har premiär och jag ser den för andra gången älskar jag den och ångrar mitt snåla och orättfärdiga betyg.
När jag såg den första Star Wars-filmen var jag 11. 38 år senare börjar allt om ännu en gång. Star Wars förblir en stor och älskad del av mitt liv, ett intresse som aldrig riktigt gett vika. Varje gång jag skrivit om det här i Corren har jag förstått av reaktionerna att jag inte är ensam.
Jag introducerade filmerna för mina barn när de blev stora nog. För dem är Star Wars vardag, men de vet att för mig är Lucas rymdopera så mycket mer.
Jag jobbade kväll 30 oktober 2012 när den sensationella nyheten kom: Att Disney köpte Star Wars och planerade nya filmer. Jag ringde hem och berättade för min då 11-årige son vad som hänt.
I dag är han längre än jag, minst lika filmintresserad och full av bestämda åsikter. Vi analyserar varje ny trailer för ”The force awakens” tillsammans.
Hans lika kritiska lillasyster ser den nya tuffa hjältinnan träda fram, och säger till sin fars glädje ”jag börjar gilla den där Rey”.
Båda är för gamla för leksaker. Men jag har ordnat ett sjunde hyllplan i min heliga hylla, där står redan Rey och fyra andra nya figurer. Mitt liv med Star Wars vill liksom inte ta slut.
Och på onsdag går jag på premiären tillsammans med mina barn. Jag har förvarnat dem om att det kan bli pinsamt. Jag kan bli ganska känslosam.