Dinosauriernas tid är inte förbi. Nästa vecka är det dags att återvända till Isla Nublar, den lilla ön där Steven Spielberg väckte de gigantiska reptilerna till liv 1993. 22 år senare har ”Jurassic Park” vuxit till ”Jurassic World”, och en ny generation skräcködlor är redo att sätta tänderna i en ny generation biobesökare – och alla som blev bitna av originalfilmen och längtar tillbaka.
Längtar du tillbaka till Mad Max öde öknar kan du se en av årets mest hyllade filmer, ”Mad Max: Fury road”. Och saknar du Terminator blir du snart varse att Arnold Schwarzenegger menade allvar när han sade ”I’ll be back”.
Årets filmpremiärer är en våt dröm för en nostalgisk science fiction-nörd med minst en fot kvar i 80-talet. Allt ska fortsätta eller återfödas, och till jul kommer ”Star Wars VII” som kronan på verket.
”Fantastiska fyran” är en av sommarens filmer jag längtar efter. Ja, det har bara gått åtta år sedan den förra versionen, men den här är förhoppningsvis bättre.
Att filmserier startas om på nytt så snart kan se lite fånigt ut. Behöver vi verkligen den planerade tredje versionen av Spindelmannen?
Men man kan också se det så här: att filmbranschen sätter upp sina klassiker igen. Per Ericsson på Svenska filminstitutet drog den parallellen när han invigde Linköpings filmsalonger i vintras. Precis som teatern spelar Ibsen, Strindberg och Shakespeare i nya versioner kan Hollywood göra nya tolkningar av sagan om pojken som blev biten av en radioaktiv spindel och utvecklade superkrafter.
Dinosauriernas tid är inte förbi i musikens värld heller. Där har coverbanden tagit steget från pubarna till de stora scenerna. Titta på Arenabolagets bokningar i höst: Beatles, Dire Straits, Queen, Creedence . . . ja, inte de riktiga artisterna, förstås, utan tributeband. Publiken köper dyra biljetter för att höra sina idolers låtar framförda av yngre musiker i Crusellhallen. Och det är kanske inte konstigare än att Norrköpings symfoniorkester spelar covers på Mahler och Mozart i samma lokal.
Det kan tyckas svårt att navigera bland allting nytt. Och inget kan väl överglänsa filmerna och låtarna som formade våra tonår. Men bara upprepning kan döda oss. Det finns alltid nya artister och nya filmberättare att upptäcka. Replikerna i Noah Baumbachs film ”While we’re young” är vassare än tyrannosauruständer.
Fredrik Kylberg vikarierar som nöjesredaktör och skriver krönika varannan vecka. Mejl fredrik.kylberg@corren.se.