Är vi på väg bort från kusliga dalen?

Det är när exakta människolika rörelser ska kopieras eller när redan naturliga mänskliga skådespelare utför onaturliga rörelser som det kan bli korskoppling i hjärnan.

Fredagskrönikan2011-01-14 10:12
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Någonting slog mig efter det att jag och min sambo hade varit och sett filmen "Tron: Legacy" på Filmstaden i Linköping. På vägen hem diskuterade vi filmens för- och nackdelar. Filmen har fått en hel del kritik för ett tunt manus och jag tänker inte argumentera mot det. Var den dock lyckas är i det visuella och speciellt på ett område - animationen av en ung Jeff Bridges. Är vi på väg bort från det fenomen som kallas "The uncanny valley" (den kusliga dalen)?

Begreppet "The uncanny valley" härstammar från början från den japanska robotforskaren Masahiro Mori på 70-talet. I korthet innebär begreppet att en människa är mer och mer positivt inställd till en robot ju mer mänsklig den är, men bara till en viss punkt. När en robot eller varelse blir lite för lik en människa men inte riktigt, riktigt når ända fram, träder "the uncanny valley" in. Vi ser att det är en människa, vi hör att det är en människa, men det är någonting som inte stämmer. Vi köper helt enkelt inte föreställningen om att detta skulle vara en levande varelse och ett visst obehag kan inträda.

Detta är en dal som man inom filmbranschen och tv- och datorspelsbranschen försöker att överbrygga. En film som exempelvis Pixars "The Incredibles" råkar inte ut för detta fenomen då de karaktärerna egentligen inte är ute för att efterlikna en människas uppträdande fullt ut. "The Incredibles" sätter karaktärerna i en helt annan kontext, en tecknad kontext om man så vill. Det är när exakta människolika rörelser ska kopieras eller när redan naturliga mänskliga skådespelare utför onaturliga rörelser som det kan bli korskoppling i hjärnan. Ett exempelvis är när Linda Blair snurrar huvudet i 360 grader i "Excoristen"

I "Tron" tycker jag att man har kommit en mycket god bit på vägen bort från detta fenomen. Karaktären Clu, som är en digital kopia av en ung Jeff Bridges, rör sig med rätt tyngd och har en ansiktsmimik som är väldigt verklighetstrogen. Inte förrän i filmens mer överdrivna actionscener mot slutet skiner det igenom att Clu faktiskt är en digital skapelse.

Detta skapar stora möjligheter för framtida filmer. Närmast tänker jag på att exempelvis kunna återskapa Heath Ledger för kommande Batmanfilm. Ledger, som fick en postum Oscar för bland annat sin roll som Jokern i "The Dark knight", kändes gjuten som den psykopatiska skurken. Efter hans bortgång såg många honom som den slutgiltiga Jokern. Med denna typ av teknik skulle han faktiskt kunna uppstå till en uppföljare.

Det går alltid diskutera om en sådan väg skulle vara moraliskt rätt att gå men jag tror snart att vi kommer att få svårt att skilja på vad som är verklighet och vad som är fiktion på vita duken.