Många av mina bästa filmupplevelser har jag haft i biomörkret. Sista delen i "Star Wars"-sagan efter att ha köat på Stockholms gator i flera dagar. "Dunderklumpen" på skolbion i den slitna biografen i det småländska samhället där jag växte upp. "Jurassic Park" när jag legat på sjukhus i två veckor med lunginflammation och pappa lovat mig att vi skulle se dinosaurierna så fort jag blivit frisk. Oslagbara känslor, vissa sedda genom ett nostalgiskt filter förvisso, men ändå svåra att framkalla på ett annat vis än att de ägt rum på en biograf.
Film SKA ju vara bäst på bio, heter det. Jag har dock börjat tvivla på senare tid.
Efter att ha gått på ett par riktigt katastrofala föreställningar (förklaring kommer snart) har jag fått utveckla en käpphäst. Går en film upp på bio och jag känner att det är någonting som skulle intressera mig, måste jag gå inom en vecka efter det att filmen har haft premiär. Helst vill jag gå på själva releasedagen.
Varför?
Jo, det är kanske lite snobbigt, till och med elitistiskt men... Under den tidsperioden går just den publik som är intresserad av själva filmen. Människor, som precis som jag, sett fram emot någon timmes verklighetsflykt, chansen att få vara med om någonting stort eller bara få en bra historia berättad för sig.
Tyvärr finns det alltför många moment i dag där den magin kan brytas. Mobiltelefoner, prasslande godispåsar eller bara det att andra besökare helt enkelt beter sig som om det befann sig i sina egna vardagsrum.
Teaterviskningar är okej, till och med befogat ibland. Men att ifrågasätta karaktärers motiv och handlingar som sker på bioduken högljutt fungerar inte. En inre röst och lite tålamod brukar oftast ge svar på de flesta frågor enligt västerländsk berättarteknik.
Det är inte heller okej att sitta och sms:a samtidigt som filmen går, även om mobilen är på ljudlös. Ett konstant knapprande och små ljusprickar som svävar i mörkret kan förstöra vilken scen som helst.
I stället har jag blivit ytterst selektiv när det gäller vilka filmer jag går på. En högprofilerad film ger förhoppningsvis en publik under de första dagarna som är intresserad och precis som jag vill njuta av det verk som visas. Övriga filmer fångar jag i stället upp när de släpps på dvd eller bluray.
Att gå på bio kan i sina bästa stunder vara en kavalkad av effekter, intryck och känslor. I sina sämsta, ett högljutt dagis.