Så fort diskjockeyn lade på "Live is life" med det österrikiska bandet Opus gick jag hem. Jag stod inte ut med den trallande glada refrängen. Ja, jag vet, det var tramsigt då och det är bara pinsamt att tänka på nu, men sommaren 1985 var en knepig tid. Gymnasiet var slut, framtiden oklar, vännerna på väg bort. Den där efterhängsna låten blev ett soundtrack till allt jag inte stod ut med just då.
Således var det underbart när Laibach trampade ner Opus fåniga lallande under sina blanka stövlar 1987, och förvandlade låten till "Leben heisst Leben", ond, mörk och tvivelaktig.
Det var min första kontakt med syntgruppen från Ljubljana i Slovenien, ett av världens märkligaste band.
Laibach har gjort blytunga covers på Beatles, Stones, Dylan och Queen insvepta i östeuropeiskt mörker, klätt sig i uniformer och bildat en egen stat de kallar Neue Slovenische Kunst. När de anklagats för att gå för långt med sin vurm för det totalitära och tyskspråkiga har de svarat att "vi är lika mycket fascister som Hitler var konstnär".
Jag har alltid uppfattat dem som mer ironiska än provokativa, mer roliga än farliga.
Men 19 augusti tar Laibach sin image till en helt ny nivå. Då kommer de att spela i Nordkorea. Det är svårt att föreställa sig att något annat band skulle vilja uppträda i världens gräsligaste diktatur, men Laibach passar förstås utmärkt in bland fanor och stöveltramp. För Laibach måste besöket i Nordkorea betraktas som en merit. För regimen i Pyongyang kan det knappast förbättra imagen att få besök av just Laibach.
VÅRA SKIVRECENSIONER har bytt dag. Skivbolagen har gjort fredag till gemensam utgivningsdag, och därmed kommer våra recensioner ut på fredagar, både i tidningen och på nätet.
PREMIÄR för ännu en superhjältefilm i kväll: "Fantastic four". Ju fler Marvel-filmer jag ser desto bättre tycker jag om dem. TT:s recensent ogillade "Ant-man", men jag tyckte att den balanserade action, humor och känslor på ett alldeles underbart sätt.
SUPERHJÄLTAR i all ära: jag längtar också efter de bästa, ovanligaste filmerna, från andra länder än Sverige och USA. Tack och lov för att Linköpings kommunpolitiker tagit filmfrågan på allvar och hyr salong 3 i Filmstaden i höst. Jag ser verkligen fram emot ett bredare utbud.