Plötsligt får David Lynch en idé: Frank, som egentligen jobbar med filmens scenografi, ska vara med i bild. Han vet inte varför, bara att det ska vara så.
Senare filmar teamet scenen där Laura Palmers sörjande mamma får en ond vision och skriker till. Lynch är nöjd, men kameramannen protesterar. Av misstag har en medlem av teamet råkat komma med i bild. Han skymtar i en spegel i bakgrunden. Det är Frank Silva, igen.
"Perfekt!", säger David Lynch.
Genom en serie oförutsedda händelser har han hittat Laura Palmers mördare, den onda anden Bob. Allt han behövde göra var att följa sin intuition. Och det var också ett genomgående tema i "Twin Peaks". Agent Cooper litade på sina infall. Indicier och surrealistiska visioner hopades, men allt fick sin förklaring i en återvunnen dröm.
Anekdoten om hur Frank Silva blev mördaren Bob är hämtad ur boken "Lynch on Lynch" av Chris Rodley. Där ger Lynch fler exempel på hur idéerna kommer till honom, som plötsliga ingivelser. Sanndrömmar och mardrömmar är ständigt återkommande teman i hans filmer.
Den här veckan fyllde "Twin Peaks" 25 år, samtidigt har det stormat kring David Lynch och den planerade fortsättningen. Lynch hoppade av i protest mot en snålt tilltagen budget.
Att ABC en gång lät honom göra "Twin Peaks" är ett bra exempel på hur kvalitetsfilmen kan berika den breda kulturen. Det blev tv-serien som förvandlade dumburken till en respekterad scen för långa, genomarbetade och egensinniga berättelser.
Att inte släppa lös det egensinniga geniet på den arenan igen vore tråkigt.
För två veckor sedan skrev jag om en läsare som hört av sig till Corren och undrat varför filmen "Leviatan" inte visas i Linköping. Då ryckte eldsjälarna som driver Eklunda bio i Bestorp ut, skaffade fram filmen och ska visa den på tisdag. Strongt gjort, tycker jag.
Dessutom verkar SF ha ryckt upp sig efter Linköpings filmsalonger, och nu kommer faktiskt "Leviatan" till Filmstaden också. Filmutbudet i Linköping är bredare nu, och jag är så glad för det.