Samma namn dyker upp gång på gång. Det nämns så ofta att jag får dåligt samvete. Jamie XX har gjort årets bästa album, enligt tidningen Sonic och en rad andra källor. Och jag som avfärdade det med en axelryckning när det kom.
På försommaren skvalpade hans skiva förbi utan att fastna, men nu när december är mörk och hektisk blir hans varma, vemodiga electronica en filt att svepa in sig i. Jag är glad att jag gav hans album en chans till, och det var tack vare alla årsbästalistor jag läser.
Här på Corren har vi bestämt oss för att album hör till det förflutna. Vi kommer snart att presentera Årets bästa låtar som vanligt, med Spotify-listor och allt – men när jag försöker sätta ihop min egen lista blir det besvärligt.
Jonathan Johansson definierade det här året med sina polaroidbilder av kärlek och flyktingkatastrof på albumet "Lebensraum", och fick en välförtjänt skrälldus med Grammisnomineringar i går. Bäst är singellåten "Ny/snö", med textraden "öppet för vissa, taggtråd för andra" – men den får inte vara med på min lista för den kom ut redan 2014.
Amason gjorde det underbara albumet "Sky city", men också där var många av de bästa låtarna singlar som kommit före 2015.
Karin Park är mer känd i Norge än i hemlandet Sverige. Hennes fantastiska album "Apocalypse pop" består av tolv perfekta poplåtar som balanserar mellan det skamlöst kommersiella och det egensinnigt elektroniska. Även där kom några av de bästa ut som singlar redan 2014.
Det finns fler – Anna von Hausswolff, Nicole Sabouné – som jag lyssnat mycket på, men har svårt att välja en enda låt med. Det är helheten som gör det, inte enstaka hits. Ni får utsäkta en förstockad stofil, men jag gillar fortfarande hela album.
Så, nu är det sagt. Nu ska jag snällt knåpa vidare med min Årets-bästa-låtar-lista.
Linköpings filmsalonger får fortsätta nästa år, en glädjande nyhet för oss som vill se annorlunda film. Missa inte "Jordens salt" som visas nu, där Wim Wenders guidar till fotografen Salgados bildskatt.
"Star Wars: the force awakens" väcker förtjusning överallt, hos både kritker och publik. Det var speciellt att gå på första föreställningen, mitt på blanka förmiddagen på Filmstaden i Linköping. Publiken jublade och applåderade åt alla gamla kära bekanta som dök upp i filmen, och det gjorde premiären ännu bättre. Tack, alla ni som bidrog till en fantastisk stämning!