Ändå är det svårt att låta bli att ta del av den här upptakten till det nya året. Förfasas över de röstberättigades val eller en jury som av allt att döma tappat förståndet.
Förra helgens P3 guld-gala var inget undantag. I åtta av nio kategorier (vid sidan av Linda Pira för årets låt) höll jag någon annan nominerad högre än den slutgiltiga vinnaren. Det visar också på min förmåga att tippa rätt i musiksammanhang. 2013 satsade jag en hundring på att Linköpings Louise Hoffsten skulle komma sist i sin deltävling i Melodifestivalen. Hon vann.
P3 guld var samtidigt ett uppfriskande undantag från hur det har sett ut sedan ungefär tidernas begynnelse. I åtta av nio kategorier var det kvinnliga artister som tog hem statyetterna och det utropades helt korrekt ett ”äntligen” i mitt välkammade Twitter-flöde.
Dagen därpå läste jag igenom kommentarerna även i den oretuscherade cyberrymden och tappade åter hoppet om mänskligheten. Men ni kan hata oss. Vi rör oss, ni står still. Hatet har förstås ingenting med musiksmak att göra, men det sipprar in på alla tänkbara platser. Oavsett var galan en brytpunkt, vare sig ni vill eller inte.
Jag hoppas på mer förändring. Snart är ishalkans högtid januari över. Nu väntar bara februari (kort månad!), mars (får vi se solen titta fram?) och april (nu händer det grejer), sedan är våren nästan här. När det gäller musiken börjar det dock spritta i kroppen redan nu. Intill hittar ni mycket av det som dyker upp framöver. Men även om Carola var oemotståndligt vanvettig i ”Så mycket bättre” och jag har en livslång relation till Thåström, är det som vanligt inte jättarna som får hoppet om livet att återvända.
Efter en period där alla pratat om nystart och träning, precis som under alla andra månader alltså, behövs något på riktigt fräscht. Just nu lyssnar jag på Umeåbandet Winhill/Losehills album som släpps 4 februari. Det låter som att ligga på en filt i en park och betrakta de små molnen som rör sig över blå himmel. Med andra ord, det låter bra.
Jag ser också mycket fram emot mer elektroniskt rymdkaos från Zhala, drömmiga dimmor från 1987 och vulkaniska verser från Sveriges senaste stjärna Rosh. Plus förstås tusen saker till, som börjar med att hyllade Solen står på Nationernas hus scen i kväll.