Lust, hetta, nakna begär . . . undrar om den är något att ha, den där ”Fifty shades of grey”? Är den sexig på riktigt?
Det lär vi inte få veta. Ingen kommer att skriva ”jösses, så upphetsad jag blev”. Sannolikheten för att en filmkritiker skulle erkänna att en film väcker åtrå är inte stor. Det går för sig att bli berörd, road och skrämd, och vilken genre som helst kan göra en kritiker trött och uttråkad. Men att tillstå att en film väcker något så mänskligt och fundamentalt som lust – nej, det går inte.
Tvärtom brukar det vara viktigt att framhålla hur trista sexskildringar är. Räkna med många distanserade gäspningar när ”Fifty shades . . .” ska recenseras.
Men publiken ljuger inte. Intresset är jättestort. Över 125 000 biljetter har sålts i förväg. Boken har lästs av många, många, och kritiserats i mången recension. Filmen kommer sannolikt att betraktas som kommersiell och spekulativ, trots att regissören är en ambitiös kvinnlig konstnär, långt från mittfåran.
Det här är helt enkelt den sortens film som är dömd till att bli utskälld – även om den tycks svara mot någon sorts behov.
Bra film med erotiska inslag är inte så vanligt på bio numera. För 25–30 år sedan var det annorlunda, med titlar som ”Betty Blue”, ”9 1/2 vecka”, ”Varats olidliga lätthet”, ”Henry & June”. Under 90-talet var den erotiska thrillern en självklarhet.
Varför så många kvinnor dras till en berättelse om underkastelse, dominans och smärta är en annan fråga. Finns det en utbredd, latent, masochistisk längtan där ute? Kanske det är en enkel längtan efter erotik i största allmänhet, som just nu bara erbjuds i just den här formen. Kanske det är längtan efter hängivenhet, efter mannen som är passionerat intresserad av kvinnan och inte bara av ishockey och whiskyprovning.
Att vi blir nyfikna kan nog många erkänna. Men att den erotiska fiktionen kommer så nära att du blir våt, eller hård, det behåller du hellre för dig själv.
Jag har ännu inte läst några recensioner av ”Fifty shades of grey” när jag skriver detta. Jag har förstås inte ens läst boken. Inte ens bläddrat i den lite i smyg i affären, nej, nej, inte jag inte.
Och jag kommer givetvis inte att nedlåta mig till att se filmen. Eller, jo, kanske. I smyg. Och jag kommer att vara beredd, jag har lögnen på tungan. Om någon frågar kommer jag att gäspa lite, och framhålla hur tråkig den var.
Fredrik Kylberg är vikarierande nöjesredaktör och skriver krönika varannan fredag. Mejl: fredrik.kylberg@corren.se