Dansbandskampen" hade premiär förra lördagen och fortsätter att tuffa på från Nya Parken i Norrköping i morgon.
Av den samlade pressen att döma var det just Linköpingsanknutna "Pure Divine" som var det stora utropstecknet i en annan rätt så jämngrå gegga.
Bandet, som i delar intervjuades i Corren förra fredagen, har en rivig och ungdomlig utstrålning. Det är nog någonting som kommer att behövas för att lyfta "Dansbandskampen" tror jag. Deras version av Jason Mraz hit "I?m yours" fick det att svänga till ordentligt mot slutet av programmet som annars höll en rätt tafflig nivå.
Christine Meltzers lätt spattiga, för det mesta roliga, stil fungerar i förinspelade sketchsammanhang. När det kommer till direktsänd tv blir det i stället någonting stelt över hennes uppträdande och tydliga markörer att "nu säger jag någonting kul". Det kombinerat med en expertjury eller kommentatorer (välj själva) där det enda som kommer fram är att "allt är fantastiskt" och andra superlativ som helt ohämmat haglar från Thomas Deutgen och Gunhild Carling.
Nej, "Dansbandskampen" får nog snäppa upp sig en smula om programmet verkligen ska kunna hålla intresset uppe ända fram till det är dags att kora Sveriges bästa dansband. I dagsläget fungerar det inte riktigt som den där gedigna lördagsunderhållningen som det gärna vill utge sig för att vara.
Faktum är att det är rätt tunt överlag när väl veckan börjar närma sig sitt slut.
Skavlan ställer förvisso intelligenta frågor och får igång ett intimt samtal med, för det mesta, intressanta gäster och "Idol" sitter rätt bekvämt på tronen som det självklara valet för de flesta under en fredagskväll. Men även Peter Jihde och juryn har snurrat ett par varv i tv-rutan utan att formulan har förändrats något nämnvärt. Att kunna få mötas av någonting spännande och inte fullt så förutsägbart skulle faktiskt kännas som en frisk fläkt.
Hur morgondagens premiär av "Så mycket bättre" i TV4 blir återstår att se men det känns inte riktigt som att fräschören finns där i "Stjärnorna på slottet"-kopian. Som "ung vuxen" som det så fint heter går jag inte direkt i spinn av att få se Lasse Berghagen såsa runt på Gotland med sin exfru och ett knippe andra folkkära artister.
Jag menar inte att jag gärna skulle se "24 karat" med Harald Treutiger igen, det vilar nog ganska så gott i en packlåda någonstans hos SVT. Men gärna någonting åt det hållet, som kommer bort från omröstningar, tyckande av experter och jakten på att ständigt få bli den självklara stjärnan i rampljuset.