Faludi lÀser lusen av medierna

Susan Faludis bok "Den amerikanska mardrömmen" har inte vÀckt diskussion i USA - trots dess brÀnnbara Àmne. Det bottnar i en ovilja till sjÀlvrannsakan, menar hon. "Amerikanska medier befinner sig i fritt fall".

Göteborg2008-09-26 00:00

Med tvillingtornen föll besinningen. I stÀllet för att gÄ till botten med en tragedi diktade amerikanska medier upp en fantasi om manligt hjÀltemod och kvinnliga offer, enligt författaren Susan Faludi.

Dessutom skyllde man pÄ feministerna.

Feminismen har blivit klandrad för mycket, frÄn hjÀrtsjukdomar till acne, man kan lika gÀrna lÀgga till terrorismen, sÀger Susan Faludi.

Amerikanska kvinnopionjÀrer ansÄgs vara opatriotiska redan i början av 1900-talet, tillÀgger hon, genast mer allvarlig. Men ÀndÄ? Tornen hade knappt rasat förrÀn Faludi blev uppringd av en journalist som hÀvdade att "det hÀr avför ju sÀkerligen feminismen frÄn kartan".

Fjollig hjÀlte fick skulden

Det har gÄtt 17 Är sedan hon blev USA:s frÀmsta feministexport med sin "Backlash". I Sverige Àr intresset för henne fortfarande stort, dagens intervjuschema pÄ Bok- och biblioteksmÀssan i Göteborg Àr helt fullspÀckat. I sin nya bok, "Den amerikanska mardrömmen", försöker hon spÄra vad hon menar Àr en djupt liggande nationell myt om den manlige amerikanske hjÀlten. Det var hans fjollifiering, inte dÄligt jobb av FBI, som skulle komma att förklara 11 september. Sanningarna dÀremot drÀnktes av ett medialt sjÀlvbedrÀgeri utan motstycke, enligt Faludi.

Genom en minutiös genomgÄng av de amerikanska mediernas rapportering visar hon hur tidningar och tv sÄ gott som genast börjar hÀvda gamla 50-talsideal.

MÀnnen, frÀmst brandmÀnnen, görs till hjÀltar och alfahannar pÄ ett sÀtt som inte alls stÀmmer med hur det verkligen var: utan deras hjÀlp hade dödssiffran förmodligen varit lÀgre. DÄlig radioutrustning gjorde att brandmÀnnen aldrig hörde ordern om att evakuera. De klÀttrade vidare nÀr alla utanför visste att tornen höll pÄ att rasa.

Naturligtvis var de ofattbart modiga, men i rapporterna sÀger de överlevande nÀstan samma sak: "Vi var offer. Den enda skillnaden var att vi hade blinkande lampor."
Och inte ens efterÄt, nÀr de blivit hedrade och inbjudna till absurda kÀndisceremonier, med Playboy-bunnies hade deras egentliga behov blivit tillgodosedda. De behövde en ordentlig löneökning för att komma bort frÄn socialbidragsnivÄ, de behövde fungerade radioutrustning. Enligt en undersökning vid Cornell University har de fortfarande inte fÄtt nÄgon trÀning i att ta hand om en terroristattack. Alla dessa Är senare, och vi har fortfarande samma problem.
Moderlig kvinna

Även om det frĂ€mst var manliga finansmĂ€n och brandmĂ€n som dog var det Ă€nkorna som gjordes till offer. SĂ€rskilda medieĂ€lsklingar blev de unga, gravida. I synnerhet fru Beamer som i tv förvĂ€ntades vara stolt, ja till och med nöjd, över att hennes man varit en sĂ„dan karlakarl ombord pĂ„ flight 93. Allra finaste var den moderliga kvinnan som ensidigt valde hemmet i en tid av krig och oro.

Som lÀsare önskar man sig Ätminstone nÄgon enda tv-reporter som avviker frÄn konsensus, kanske har Faludi glömt nÄgon röst i New York Times?

Absolut inte. De var vÀrst. LÀngst ut pÄ vÀnsterkanten fanns nÄgra enskilda personer som försökte ifrÄgasÀtta, men deras inlÀgg blev elakt fördömda, inte bara av galningar utan av kollegor i mainstream-medierna.
Bara ensamma grupper

I Reagans USA fanns Ätminstone resterna av en kollektiv amerikansk feministisk rörelse. I dag ser Faludi bara enskilda grupper. Vurmen för gamla könsrollsideal dÀremot har pÄgÄtt lÀnge, hÀvdar Faludi som efter 11 september gick pÄ djupet. Fantasin om den manlige amerikanske hjÀlten spÄrar hon till USA:s första nationella trauma, till nybyggartiden som var allt annat Àn VÀsternfilmernas John Wayne-romantik.

Det nya för mig var nÀr jag förstod hur mycket av den hÀr mytologin som Àr skapad specifikt för att dölja sanningen om Amerikas tidiga historia. VÄra första 200 Är handlade om sÄrbarhet och skam, om oförmÄga att skydda mÀnniskor i nybyggarstÀder. Det Àr ett slags 11 septemberdrama som repeteras om och om igen. Polis som inte dyker upp, som springer i fel riktning och som överger hela stÀder.

Susen Faludi ser inte sina teorier som nÄgon absolut sanning, dÀremot hade hon hoppats pÄ lite större vilja till diskussion och sjÀlvkritik.

Det intressanta Àr hur fÄ som vill prata om det. Amerikanska medier vÀgrar att se hur historien verkar i nuet, amerikaner tror att de kan gÄ upp pÄ morgonen och uppfinna sig sjÀlva pÄ nytt, i stÀllet för att se att vi aldrig kan fly frÄn historiens tyngd.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!