Nelson Mandela fick Nobels fredspris som belöning för att han lyckades avveckla apartheid i Sydafrika utan våld. Det var välförtjänt. Priset delades med den vite presidenten F W de Klerk. Det var mera diskutabelt, men ändå inte helt oförtjänt. Rasförtryckets fredliga avveckling och att det ersattes av en demokrati för alla är ett av vår tids mirakler.
Men konvulsionerna under åren innan Mandela släpptes ur fängelset var nog så blodiga. Peter Harris är en vit sydafrikansk advokat och apartheidmotståndare. Han fick 1987 uppdraget att försvara fyra medlemmar av ANC:s väpnade gren som tränats i terrorverksamhet och otvivelaktigt gjort sig skyldiga till flera mord.
ANC:s terror skiljde sig från den som islamistiska grupper på andra håll ägnat sig åt. Målen för ANC:s terror var polis och militär - inte vanliga människor.
Omöjligt uppdragIbland kunde det dock gå snett och oskyldiga fick sätta livet till. De fyra som Peter Harris skulle försvara hade också gjort sig skyldiga till sådana dåd.
Det var alltså ett i princip omöjligt försvarsuppdrag som han fick. Den bok han nu skrivit har blivit en thriller om tortyr och en rättegång med hatiska vita åklagare, men också om de hemliga mordpatruller som den vita regimens polisstyrkor utvecklat och vars illdåd bidrog till att ytterligare förgifta förhållandet mellan vita och svarta.
Mitt första besök i Sydafrika var 1984 och jag kunde redan då urskilja de första tecknen på att apartheid befann sig i sönderfall. Trots att förtrycket de närmaste åren trappades upp var det alltmera tydligt att de vita förlorat tron på att apartheidsystemet skulle hålla i längden.
Frågan för dem var bara om det skulle vara möjligt för de vita att kontrollera avvecklingen och helst också det system som skulle komma efter.
Väg med fallgroparMed frigivningen av Nelson Mandela 1989 erkände president de Klerk att ingen fredlig framtid i Sydafrika var möjlig utan ANC:s medverkan. Men vägen till en uppgörelse var enormt komplicerad och full av fallgropar. Mandela ställdes inför den dubbla uppgiften att skapa förtroende bland de vita och att hålla tillbaka de krafter bland de svarta som ville gripa makten med våld.
Peter Harris bok slutar i princip där dessa förhandlingar börjar. Att allt det han berättar är sant och självupplevt gör inte boken mindre skrämmande och inte heller mindre spännande.
ERNST KLEIN