Gates of metal
Wolf, Merciless, Gamma Ray, Arch Enemy, Blind Guardian, Nightwish
Vad nu då? En ny festival och i Hultsfred till på köpet. Kan det funka?
Jodå, eftersom arrangerande bokningsbolaget Skrikhult har nischat sig som störst i landet på tysk hårdrock, eller power metal om man hellre vill kalla det så.
Dryga 3 000 personer klädda i företrädesvis svarta tröjor med bandnamn på hade hittat till den småländska musikmetropolen. På tre scener (med det inte så fantasifulla namnen 1, 2, 3) i det som annars utgör Folkets park blir Gates Of Metal lite småmysigt intimt.
Det är inte mer än drygt femtio meter till allt -- vilket gör att man har allt inom både syn- och hörhåll.
Tonvikten på musiken ligger på lättillgänglig, tysk hårdrock av varierande kvalitet. Inte min kopp te, men Gamma Ray gör ett föredömligt stringent set med massor av publikfavoriter på låtlistan. Sångaren och gitarristen har till och med övat in några svenska fraser.
Blind Guardian är däremot tristare än tandvärk och har mindre utstrålning än Bosse Ringholm. Deras lite folkmusikanstruken hårdrock känns bara tillgjord och inte det minsta charmig.
Nej, kvällens clou kom redan vid 18 då svensk/tysk/brittiska Arch Enemy intog scen två (teaterladan) med sin melodiska dödsmetall.
Sångerskan Angela Gossow brölar likt en lejoninna som vaktar sina nyfödda telingar. Bröderna Chris och Mike Amott är ruskigt tajta strängbändare och basisten Petter Andreasson röjer värre än Attilas hunner. Det är precis som om bandet ville visa var det gjutna kassaskåpet ska stå.
Det samma får gälla för kvällens veteraner Kreator som bjöd på pigg gubbthrash av bästa märke.
Att besöka denna Gates Of Metal är ungefär som att vara på Sweden Rock Festival minus gubbfläsket och alla patetiska återförenade band som endast innehåller en orginaltrummis. Ska bli intressant att följa Gates Of Metals vidare utveckling.