Egentligen började det 2007. Royne Mercurio gick en kurs i webbdesign, och en av uppgifterna var att starta en blogg. Han gav den namnet ”Herregud & co”, och ägnade sig främst åt att skildra pappaliv i text och foto. När barnen växte till sig och inte ville vara med på bild längre fick han tänka om.
I januari 2013 flyttade han till Facebook, och började rita bilder i stället. En varje dag, med en liten tanke, betraktelse eller lustighet. Sedan dess har det tagit fart. Närmare 28 000 personer följer ”Herregud & co” på Facebook, varje bild delas tusentals gånger och statistiken säger att hans bilder finns i en halv miljon människors Facebook-flöden en vanlig vecka.
Nu står den första boken på bordet framför Royne Mercurio, när vi ses på Babettes kafé i Linköping. 365 bilder, en för varje dag på året. Royne tar fram sin Ipad och visar hur han ritar.
– Jag ser mig inte som en stor konstnär. Jag är väldigt tacksam för ångraknappen ... säger han.
Han jobbar som kommunikatör i Svenska kyrkan, Domkyrkopastoratet i Linköping, och bilderna kommer i regel till sent på kvällarna.
– Det började som avkoppling. Ett sätt att varva ner och se hur dagen varit. Allra bäst är det när jag sätter mig och ritar förutsättningslöst, när bilden börjar tala till mig. Det är drömläget, säger han.
Figurerna har utvecklats en del under de två och ett halvt åren. I början hade de fingrar, fötter, skor och byxor, men han har strävat efter mer och mer förenkling.
– De har lite kroppsspråk, men väldigt mycket handlar om ögonen och munnen. Att ögonen har rätt riktning och blick lägger jag mycket energi på, även om det ser slarvigt ut.
Hans tre ledord är glädje, hopp och eftertanke.
– Något av de tre orden ska uppfyllas för att en bild ska platsa. Lyckas jag kombinera dem är det extra bra. Det är inte så mycket satir, utan mer feelgood, säger han.
Vilka gillar publiken bäst?
– Jag vet ju att väljer jag att göra något om kaffe, choklad, kärlek eller vänskap så blir det en peak. När jag träffar rätt i det vardagliga.
Ordet ”Herregud” är medvetet mångtydigt. Dels är det ett uttryck för hur det kan kännas i vardagen, dels bottnar det i Royne Mercurios gudstro. Även om man får leta en del mellan raderna för att skönja den sistnämnda.
– Jag försöker att hitta ett språk som inte är kyrkligt. Det var någon som såg en bild och skrev att ”den beskriver precis min kristna tro”, men så var det en annan som svarade ”jag är ateist och jag tycker att den speglar mig också”. Då har jag träffat helt rätt.
Att bilderna betyder något för människor får han ständiga bevis för. Han får många kommentarer på Facebook. Dock har han än så länge hållit sig själv tämligen anonym. Det är många av hans vänner som sett bilderna i sina flöden utan att veta att Royne ligger bakom.
Och han har hyfsad koll på i vilken målgrupp han är hetast.
– En som bloggar om inredning hos tidningen Amelia frågade om hon fick lägga upp några bilder på sin blogg. Jag tänker mig att vi har ungefär samma målgrupp. Det är väldigt mycket kvinnor, och hon var också förvånad att det var en man som låg bakom bilderna. Jag vet inte vad det tyder på, säger han.