Saab arena, Linköping, 14/11
Efter en introducerande kortfilm intar herrar Lindström och Schyffert Saab Arena i Linköping. Sedan äger de scenen i minst hundra knyck föreställningen ut. Och vi är helt i deras händer.
Temat för showen är ekonomi – hur kul låter det egentligen? – och utan att bli vare sig djupsinniga eller lättviktiga levererar Lindström och Schyffert en föreställning som handlar om precis just det. Fast på sitt sedvanliga manér – just så blixtsnabbt kvickt och fartfyllt som när vi senast såg det häromåret i showen ”Ljust och fräscht”. Parets humoristiska kvaliteter ligger i olikheterna dem emellan. Lindström tar rollen som professorstorr folkbildare medan Schyffert har en fräckare framtoning.
Monologer och dialoger varvas med filmsekvenser. Förbi oss flimrar ämnen som tillväxt, vänskap, relationer, reklam och rikedom. Eller hur vi bygger vårt eget varumärke. Eller hur vi stakar ut våra barns framtid bara genom de namn vi ger dem.
Naturligtvis smickrar det våra egon att de bemödat sig om att ta reda på sådant som är Linköpingsaktuellt. Simhallsbygget. Stadens storheter Lasse Winnerbäck och Bruno K Öijer. Eller när de bjuder in kvällens publika sidekick, Peter från Linghem.
Radarpar kan fungera väldigt bra om de hittar sin särart. Hasse & Tage var politiska och smarta. Anders och Måns är underfundigt charmiga. Lindström och Schyffert däremot har aldrig utlovat vare sig det ena eller det andra men drar ner applådåskor bara genom att vara grova, uppkäftiga och väldigt raka. Och vi som fyllt salongen till brädden låter oss villigt roas.
Och just när vi tror att det är slut, när Lindström och Schyffert tycks göra sorti via mittgången, drickandes champagne, och vi börjar fundera över om de båda kanske trots allt levererade sina ironiseringar över en i grund och botten ohållbar livsstil med aningen för mycket lättsinne och ansvarsfrihet – då återstår hela föreställningens mest inlevelsefulla och snillrika inslag.
För det är inte slut, utan nu fylls scenen undan för undan av en hel skolklass 10-åringar utklädda till skogens svampar: en livs levande pendang till den satir om kvaliteten på skolteater som Fredrik Lindström tidigare bjudit på. Tydligt gripna av stundens allvar och den stora publiken sjunger barnen sedan en skickligt snickrad text (till tonerna av den smäktande ”Your Song” – touché det också) som samtidigt både smälter samman och tar udden av det ironiska grundackord som ”Ägd” vilar på. Budskapet är tydligt men inte påträngande: ”All galenskap har en kostnad. Och det är vi som kommer sedan som får betala.”
Barnkören får kvällens varmaste applåd. Men (svamp)hatten lika mycket av för duon Lindström och Schyffert som förstår att avsluta just så!