Jag får erkänna att mitt engagemang i "Idol" har gått upp och ner under dess sjuåriga historia.
Att få följa den djupt begåvade och mycket gulliga tandställningstonåringen Darin var en ynnest i premiäromgången. Att för tre år sen punktmarkera Mjölbys största gåva till musikhistorien sen skånska Lasse - Johan Palm - var också roligt. Övriga säsonger har ärligt talat engagerat mig måttligt.
För "Idol" bygger ju på två saker: personligheterna och tävlingsmomentet. Att det råkar vara musik de tävlar om är egentligen inte så väsentligt. Duktiga ungdomar som sjunger covers är trevligt, men inget som lockar miljonpublik en vanlig fredagkväll.
Nu är sagan slut (även om jag gissar att det bara handlar om en paus). I fall som dessa är jag inte så nostalgisk. Det hade behövts en radikal ansiktslyftning för att orka med fler säsonger. Till exempel att köra en lex Moa och låta kidsen framföra sina egna låtar. Eller att - jag är medveten om att jag är ute och trampar på väldigt minerad mark här - man skippade det där hån- och mobbningsmomentet i början på varje säsong. Jag vet att det är trevlig youtube- underhållning och halva nöjet för vissa, men börjar det inte kännas lite 2006 att hålla på och peka finger åt folk som får sina drömmar krossade?
Det är ändå sympatiskt att de slutar innan "Idol" blivit alldeles dammigt. Att 6 000 pers tömde plånböckerna för att få se gänget när de var i Cloetta center härom veckan tyder ju på att intresset fortfarande är stort för konceptet.
Och i kväll ska alltså tidernas (kanske) sista idol utses. Jag tänkte att Moa Lignell var en given finalist, men där fick jag tji. I stället får gymnasiekompisarna (båda finalisterna från samma skola - det är ju fantastiskt om något!) från Kristianstad göra upp om titeln. Man ska aldrig underskatta missnöjesröstandets kraft, och jag gissar att Alexander Bards ihärdiga kampanj mot Robin är det främsta skälet till att denna korsning mellan Liza Minnelli och Lotta Bromé står i final i kväll. Men där kan det väl räcka?
Jag unnar den mycket sympatiske och begåvade Robin Stjernberg allt gott här i livet. Han har en mycket mäktig stämma, är säker på scenen och kan säkert räkna hem en lång karriär med "Diggiloo"-turnéer och melodifestivalsjundeplatser framöver. Dessutom gör han faktiskt vinnarlåten ett snäpp bättre än sin finalkonkurrent (finns till tjuvlyssning på tv4.se).
Men visst vore det ett mycket värdigare slut på "Idol"-historien om det lilla riviga unikumet Amanda Fondell tog hem det i kväll? Låt det ske.