Anna Svallin startar eget bokförlag – efter uppslitande arvstvist

På Vikbolandet finns en kursgård som kallas Fridens Lustgård. Det är ett retreatcenter, och dit kom Anna Svallin när hon var 19 år. 

– Jag fick barn med ägaren av gården, och mitt liv flätades samman med platsen, säger hon.

Anna var inte längre gift med den dåvarande ägaren när han dog för två år sedan, och då startade en arvstvist om gården.

– Det var så mycket bitterhet och vi visste inte hur det skulle gå med gården, säger Anna som då också började skriva "på allvar".

Hon hade en nästan komplett roman i byrålådan och den plockade hon fram igen.

– Det var nästan ett maniskt skrivande. Jag redigerade och flyttade om och behöll bara skelettet av den gamla romanen, säger hon.

Anna Svallin: "Jag vill inte hålla på att skicka mitt manus till massa stora bokförlag och bli refuserad".

Foto: Sofia Wiman

Att skriva blev en slags terapi och också ett sätt att behålla visionen om gården och platsen.

– I litteraturen kan man ju själv bestämma hur saker och ting ska utveckla sig, säger hon. 

Det blev en trilogi. Den första delen i serien – ”Dubaichoklad och magiska svampar” – ligger i skrivande stund på tryck. Samtidigt som boken hamnade på tryckeriet avslutades också arvstvisten.

– Nu är det mina söner och deras bolag som äger Fridens Lustgård, och det kommer att fortsätta vara en kursgård, berättar Anna. 

Hur kom det sig att du startade förlaget?

– Jag vill inte hålla på att skicka mitt manus till massa stora bokförlag och bli refuserad, så jag började kolla upp hur man gör för att starta ett eget förlag, svarar Anna.

Anna Svallin har fler böcker på gång. "De är fristående fortsättningar på trilogin", berättar hon.

Foto: Agnes Ganestål

Hon registrerade ett mikroförlag hos Skatteverket och bestämde att formen skulle vara en enskild firma. 

– Den 8 juni, på min födelsedag, registrerades det hos Skatteverket. 

Hur kom det sig att namnet blev "Bergets blod"?

– Det var mycket blod, svett och tårar under arvstvisten, men "Bergets svett" låter inte lika bra, säger Anna och skrattar.

Men namnet kommer också ur den naturmystik som Anna är förtjust i. Hon bor precis vid Borgarberget i Kisa. 

– Berättelser som rinner ur berget, säger hon. 

Anna Svallins morfar Alvar var en stor inspiratör. "Han introducerade mig till både andligheten och litteraturen. Han hade ett stort bibliotek och vi hade ofta högläsning", berättar Anna.

Foto: Sofia Wiman

Sina egna berättelser beskriver hon som "ganska snälla med övernaturliga inslag", och hon kallar sig själv "vävare av berättelser". 

– De handlar om vår existens och att vara knuten till en plats. Den som förväntar sig deckare à la Läckberg blir nog besviken, men mystiska försvinnanden går som en röd tråd genom trilogin, säger hon. 

Hon har redan fått förfrågningar från andra som vill ge ut sina böcker på hennes förlag.

– Jag gör det inte för ekonomisk vinning, utan för att få ge ut böcker på egna villkor.