När Ola Salo och resten av medlemmarna i The Ark kliver upp på scenen i Kungsträdgården är trycket i publiken stort, och när de river av öppningsnumret så skriks det i publikhavet. The Arks konsert har ett tydligt koncept, där minsta lilla detalj är genomtänkt och scenkläderna förhöjer intrycket av musiken.

Ola Salo är i högform även om rösten inte är det, ibland så blir det svajigt och rösten hotar att spricka ibland men Salo klarar det till finalen. Låtlistan varierar mellan låtar från senaste plattan och varieras med örhängen som Father of a son, melodifestival vinnaren "The Worrying Kind" och såklart "It Takes a Fool to Remain Sane.

Rakt igenom konserten så hålls ett högt tempo, inte ens de pauser som uppstår när bandet byter om känns sega. När Ola Salo sjunger en bit ur Alphavilles Forever Young som ett mellanspel i The Ark låten One of Us is Gonna Die Young så blir Salos fingertoppskänsla som tydligast.

Vad som dock drar ner det lite är när prästsonen från Rottne predikar i sina mellansnack som stundom blir på gränsen till pekorala. Men jag är bered att förlåta honom för det, för Ola Salo är ett geni.

The Arks musik gör sig bäst live, då kommer den fram som bäst, musiken går rakt in i hjärtat och har ett tydligt budskap som säger att alla är vackra och betydelsefulla.

Det är glädjande att se många ungdomar i Kungsträdgården, de om några behöver höra att de duger som de är.  När jag lämnar Kungsträdgården så är min trötthet och dåliga humör som bortblåst, istället är jag gladare än vart jag vart på länge. Det är styrkan hos The Ark.