Konserten framförs i Vreta klosters kyrka.
Det är 150 år sedan Rachmaninov föddes, vilket uppmärksammas lite här och var i världen.
I Vreta kloster står hans andra svit på programmet. Just den sviten spelade Bengt Forsberg och Hans-Erik Goksöyr tillsammans för första gången när hundraårsminnet av Rachmaninovs födelse högtidlighölls. Året var 1973 och de båda pianisterna var drygt 20 år gamla.
– Vi gick på Musikhögskolan i Göteborg, det var där vi lärde känna varandra, berättar Bengt Forsberg.
– Just det. Vi gick båda på kyrkomusikerlinjen, fast sedan arbetade inte någon av oss som kyrkomusiker, tillägger Hans-Erik Goksöyr.
Men det har blivit många, många orgel- och pianokonserter genom åren, tillsammans och var för sig. Bengt Forsberg är bland annat känd för sitt omfattande samarbete med Anne Sofie von Otter. Henne har han ackompanjerat vid ett stort antal konserter och inspelningar. Och Hans-Erik Goksöyr är enligt vännen Bengt en av de skickligaste organisterna och improvisatörerna man överhuvudtaget kan träffa på. ("Asch då", säger Hans-Erik.)
Det finns mycket spännande musik för konstellationen två pianon, konstaterar de båda musikerna. Mozart, Brahms, Schumann, Rachmaninov, Stravinskij, det går att räkna upp flera kompositörer som komponerat för en sådan duo.
– Däremot finns det praktiska svårigheter med det vi gör, för det är ytterst få lokaler som har två bra instrument, säger Bengt Forsberg.
Inför spelningen i Vreta kloster har organisten Mark Falsjö lyckats låna in ytterligare en flygel.
Det är 150 år sedan Rachmaninov föddes. Ungefär samtidigt gjordes den här litografin föreställande Vreta klosters kyrka.
Bengt Forsberg och Hans-Erik Goksöyr repeterar de för fullt. Rachmaninov är krävande, och under de 50 år som har gått sedan de spelade sviten första gången har de bara spelat den ytterligare en gång, på Kungliga Operan i Stockholm.
– Symfonin är också svår, säger Bengt Forsberg, och då menar han symfoni nummer fyra i Ess-dur av Glazunov som Hans-Erik Goksöyr arrangerat för två pianon.
Publiken kommer även att få lyssna till Bach (Mark Falsjö har skrivit ett arrangemang för två pianon och en orgel) och en sonat av Mozart som norrmannen Edvard Grieg en gång arrangerade för dubbelpiano.
– Griegs arrangemang är romantiskt och känslostarkt, och det roliga är att han lyckats få in ett tonfall från sitt eget hemland i Mozarts musik, poängterar Hans-Erik Goksöyr.