Lars Winnerbäck på Rosendal Garden Party 2025.
Rosendals trädgårdar är en oas, ett självklart utflyktsmål för stockholmarna. Här finns 120 fruktträd och en av Sveriges godaste kardemummabullar. Men det var inte därför 15 850 personer tog sig ut till Rosendal Garden Party på årets hittills vackraste dag. Anna Ternheim och Terra i all ära, de stod för två lysande spelningar. Men anledningen till festivalens publikrekord är en snart 50-åring från Linköping.
Lars Winnerbäck stod för förra sommarens mest omtalade turné, där han levererade en fulländad version av arenarock. Eller visrock. Arenavisrock. Och den som såg honom i regnet på Stångebrofältet 2024 känner igen sig på Rosendal Garden Party 2025. Låtlistan är snarlik, scenshowen och de gula XL-ballongerna likaså. Men det är en mer utåtriktad, mer politisk Lasse som står på scenen på Djurgården. Organisationen Climate Live öppnar konserten med ett budskap om att rädda de svenska skogarna.
I ett mellansnack hyllar Winnerbäck Greta för hennes mod i samband med den omtalade resan till Gaza och efterfrågar samma mod och ryggrad från de svenska politikerna. På videoskärmarna under "Vår tid" visas otäcka bilder från samtiden – på förödelse, på Putin, på Trumps ökända möte med Zelenskyj i Ovala rummet. Men de kontrasteras mot bilder på en kämpande Greta Thunberg. Vissa i publiken skruvar på sig – obekväma med politiken, men uppenbarligen är klimatet och kriget i Gaza två ämnen som Lars Winnerbäck vill rikta ljuset mot under kvällen.
Men självklart riktas den största strålkastaren mot musiken och texterna. Om att vara människa – att växa upp, bli kär, bli lämnad och kär igen. Om att sen, i bästa fall, bli tacksam för det liv man fick. En bild som etsar sig fast hos mig under konserten är en kvinna med ryggen vänd mot scenen och armarna runt sin pojkväns (?) hals. Drömmande sjunger hon "Åt samma håll", som om orden var hennes egna, för sin älskade. Smärtsamt nära en kyss genom hela sången – det är något vackert i sommarnatten. Och ändå talande för kvällen; en sorts pågående sommarrusig allsång. Under refrängen på "Ingen soldat" tar publiken över spontant och det är mäktigt att höra 15 000 sjunga. Lasse tittar förundrat ut på publikhavet, jag gissar med en sorts tacksamhet för det liv han fick.
Musiken har funnits där länge nu, det är mer än 30 år sedan han släppte en demokassett under eget namn, men otroligt nog känns Lars Winnerbäck mer vital än någonsin. Under konsertens gång blir det tydligt att den senaste skivan "Neutronstjärnan" verkligen är hans bästa skiva de senaste åren. Låtar som "Min gata i stan", "Nåt som verkligen är bra" och "Är det nåt jag ska ta med" är höjdpunkter på konserten – något som inte tillhör vanligheterna 30 år in i karriären (ja, jag tittar på dig Iron Maiden).
Efter nästan två timmar når den magiska sommarkvällen sitt slut. Den varmrosa kvällen har blivit dunklare och uppe på den maffiga arenariggen sjunger Lasse "Du hade tid" från 2001, ackompanjerad av ett dragspel:
Du frågar "Älskade dom dig ikväll?"
...
Du frågar "Tog du dom med storm ikväll?"
Det är retoriska frågor. Rosendal älskade dig, du tog dom med storm.