Bokstavligt talat, när hon turnerar med sitt senaste album ”Reverseries” (2017) – och en blandad kompott av tidigare låtar – är det solo med en ljudtekniker. Backstage på Konsert & Kongress i Linköping är det nästan fullsatt under tisdagskvällen. Jennie Abrahamson säger att hon ser fram emot att ”återta rummet” där hon tidigare ska ha gjort en dålig spelning. Och som hon trollbinder oss!
Ett par unga män med platser på sidan, där pelare halvt stör, tröstar sig med att hon säkert kommer att röra sig runt på scenen. Det gör hon inte. Jennie Abrahamson har nämligen fullt upp med en synthstation med baspedal, en trummaskin, en sampler med vokaleffekter och till sist ett piano.
Med dessa – och framför allt sin röst – skapar Jennie Abrahamson magi. Trots att hon är ensam på scenen är känslan en symfonis, och med enkelhet kan de färgade strålkastarna föreställas vara ett vattenfall, där sången blir till naturens eggande vågor. Inte minst i inledande ”To The Water” och hennes personliga favorit av de egna låtarna, ”You Won Me Over”.
Göteborgs Symfoniker bidrar på en inspelning av ”Running Up That Hill” som hon sjunger till. Kate Bush-komplexet är bearbetat och oavsett influenser är Jennie Abrahamson bäst som sig själv. Hennes humor kryddar hela spelningen med norrländsk charm, och emellan berörande musik väcks en del skratt också. Ofattbart att den manliga musikern som hon avslöjade sin barndoms känslor för tog det helt fel.