Det sista är inte färdigt när Caroline af Ugglas dyker upp i galleriet en halvtimme innan vernissagen börjar. Hon sätter sig på huk på golvet och målar undersidan av en tavla för att det inte ska se halvfärdigt ut när den hängs upp på väggen.
– Har du någon röd färg? ropar hon till Roger Fransson, som driver Galleri R på Ågatan.
Det har han, men bara akrylfärg och tavlan är målad i oljefärg.
– Går det att blanda? undrar hon och får till svar att det ska gå bra.
Nu är det bara tio minuter kvar och utanför har det samlats ett 20-tal människor i en kö som nyfiket tittar in på konstnären på golvet. Under tiden hon fyller i det sista med akrylfärgen funderar hon på om utställningen har något namn, och om det behövs.
– "På resa" kanske? Den måste ju inte heta någonting, men det är ett ganska bra namn för vad mina tavlor handlar om.
Det stämmer. Nästan alla tavlor är resultatet av någonting hon sett på resor. Det är där det händer, förklarar hon. Till exempel finns det tavlor med motiv från Portugal, Rumänien och Estland. När hon ser något intressant fotograferar hon det, skriver ner sina tankar och när tavlan ska målas placerar hon sig själv i situationen. På utställningen kan man se henne ta en tiggares plats, en ostmakares och en fåraherdes.
– Jag tänker: "Där vill jag vara!" och sen placerar jag mig där och alltid tillsammans med djur.
Förutom henne själv och djuren finns alltid en komponent till, clownnäsor.
– De symboliserar förljugenhet, att vi försöker vara något vi inte är. Men de är inte bara något dåligt, vi behöver dem för att klara oss när vi har en dålig dag. Men det är viktigt att kunna ta av sig näsorna ibland också och få vara äkta. Defekterna är det perfekta, säger Caroline af Ugglas.
Dörren öppnas och konstnären försvinner i ett hav av besökare.