"UtstÀllningen Ecce Homo tillkom innan sociala medier fanns. Den hade inte gÄtt att genomföra idag, det Àr alldeles för farligt", sÀger Elisabth Ohlson.
â Man mĂ„ste glĂ€djas Ă„t Pride och regnbĂ„gen, men samtidigt Ă€r det mycket viktigt att inte glömma allvaret. Om vi sĂ€tter oss ner och sĂ€ger "nu Ă€r det klart", dĂ„ smĂ€ller det.
I helgen samsades regnbÄgar med nyfikna Ähörare i HÀstholmens bygdegÄrd som samlades för att lyssna pÄ bildkonstnÀren Elisabeth Ohlson. Hon visade bilder som speglade hennes liv och karriÀr.
â FörelĂ€sningen handlar om kĂ€rlek.
PÄ lördagseftermiddagen samsas regnbÄgar av olika sort med nyfikna Ähörare i HÀstholmens bygdegÄrd som samlats för att lyssna pÄ Elisabeth Ohlson. Hon visar bilder med olika nedslag frÄn hennes liv och karriÀr.
Hon understryker att kÀrleken alltid vinner, men att det fortfarande Àr en pÄgÄende kamp till rÀtten att Àlska.
â Man kan aldrig sĂ€ga att hbtq-kampen Ă€r klar, helt plötsligt kan nĂ„gon komma och dra tillbaka dina rĂ€ttigheter. För mĂ„nga som Ă€r unga nu Ă€r det helt naturligt att ha rĂ€ttigheter, de har svĂ„rt att inse att de helt plötsligt kan försvinna.
Elisabeth har jobbat som fotograf sedan 1980 och Àr uppvuxen i Skara. Hon bor sedan mÄnga Är i Stockholm och kom ut som homosexuell vid 20 Ärs Älder.
â I vissa smĂ„stĂ€der Ă€r det tyvĂ€rr fortfarande som 1983. Jag hade sjĂ€lv inte kunnat leva ut i en mindre stad nĂ€r jag var ung, jag hade kĂ€nt mig tvingad att smĂ€lta in.
KonstnÀren och fotografen Elisabeth Ohlson besökte HÀstholmens bygdegÄrd under regnbÄgsveckan.
Hon slog igenom som bildkonstnÀr 1998 med den omdebatterade utstÀllningen "Ecce Homo". Hon belyser frÄgor utifrÄn en tydlig röd linje: hbtq, religion och mÀnskliga rÀttigheter.
â Med Ecce Homo utgick jag ifrĂ„n söndagsskoleaffischer och gjorde om dem sĂ„ att Jesus visades med hbtq-personer. Jag var expert pĂ„ Nya testamentet eftersom jag vĂ€xte upp i ett kristet hem.
â Det var brĂ„ttom att visa bilderna pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet, mina vĂ€nner dog som flugor i aids.
Elisabeth Ohlson berÀttar om sin bild, Nattvarden. "Största problemet i den hÀr bilden var Jesus i klackskor".
RegnbĂ„gsvecka i Ădeshög i mars 2022.
Ecce Homo blev en besökssuccé, men samtidigt vÀxte hotbilden mot Elisabeth.
â Jag blir nĂ€stan rĂ€dd nĂ€r jag ser filmsnuttar pĂ„ mig sjĂ€lv frĂ„n den tiden. Jag hör mig sĂ€ga "Gud Ă€lskar homosexuella precis som heterosexuella". Jag var sĂ„ naiv, men det var samtidigt det som var rĂ€ddningen. Jag gjorde inte utstĂ€llningen för att provocera, jag gjorde den för mina vĂ€nner.
Generellt, hur angriper du dina Àmnen med kameran?
â Jag vill göra reportagen jag inte fick göra som ung pressfotograf, en mix av journalistik och konst. Jag vill att alla modeller ska vara pĂ„ riktigt, att det finns en verklighet i bilderna Ă€ven om de Ă€r arrangerade.
Elisabeth Ohlson hÄller pÄ att skriva en bok. "Boken Àr med foton och smÄ texter, en samling av mina bilder. Jag ger ut den pÄ eget förlag, dÄ kan jag göra den precis som jag vill. Jag vill inte bli tystad".
Hon utgÄr frÄn motiv som mÀnniskor redan sett och sÀtter in dem i nutid.
â Första chocken försvinner om man har sett bilden tidigare. Det Ă€r en balansgĂ„ng vad som Ă€r respekt för andra mĂ€nniskor. Jag vill inte trampa nerĂ„t, i sĂ„ fall slĂ„ uppĂ„t om det Ă€r sĂ„. Det Ă€r en protestest mot orĂ€ttvisor.
Elisabeth berÀttar att Äterkommande bombhot blev allt vanligare mot hennes utstÀllningar.
â SĂ€po var inblandad och polishundar sökte alltid igenom lokalen innan vernissage. Men i dag skulle det vara Ă€nnu svĂ„rare att visa en utstĂ€llning som Ecce Homo. Vi Ă€r mer försiktiga och rĂ€dda för laddade bilder idag, det Ă€r farligare med religiösa motiv.
Under Ădeshögs regnbĂ„gsvecka gĂ€stades HĂ€stholmens bygdegĂ„rd av konstnĂ€ren och fotografen Elisabeth Ohlson.
"I vissa smÄstÀder Àr det tyvÀrr fortfarande som 1983. Jag hade sjÀlv inte kunnat leva ut i en mindre stad nÀr jag var ung, jag hade kÀnt mig tvingad att smÀlta in", beskriver Elisabeth Ohlson.
I höstas fick hon stÀnga ner utstÀllningen "DEMONtör" i Stockholm.
â Lars Vilks dog samma vecka och jag hade med ett starkt portrĂ€tt av honom dĂ€r han sticker in en penna i bröstet sĂ„ det börjar blöda. Jag skrev "Rest in Peace" pĂ„ Facebook och blev bombarderad av hot. Jag fick stĂ€nga utstĂ€llningen i ett dygn för att tĂ€nka klart. Jag öppnade igen, men med skottsĂ€ker vĂ€st under tröjan. Det finns inget skydd mot konstnĂ€rer i Sverige om det hettar till.
I höstas fick hon stÀnga ner en utstÀllning i Stockholm. "Lars Vilks dog samma vecka och jag hade med ett starkt portrÀtt av honom dÀr han sticker in en penna i bröstet sÄ det börjar blöda. Jag skrev "Rest in Peace" pÄ Facebook och hela mitt flöde blev bombarderat av hot. Jag fick stÀnga utstÀllningen och bÀra skottsÀker vÀst. Det finns inget skydd i Sverige mot konstnÀrer om det hettar till".
Hon understryker vikten av satir.
â Jag tycker vi behöver skratta Ă„t det bedrövliga, blanda humor och allvar. Sverige har tyvĂ€rr inte den traditionen.
Kan du förstÄ att mÀnniskor blir upprörda av dina satirbilder?
â Jag kan inte syssla med satir om jag vill att alla ska bli glada. DĂ„ Ă€r det bĂ€ttre att fotografera blommor.
â Sverige var modigare förr inom konsten. Efter Mohammedkarikatyrerna kom det mycket rĂ€dsla och man ville inte ha konst som förknippades med rĂ€dsla. KonstvĂ€rlden ville helst ha subtil konst, inte för tydlig, irriterande eller stökig. Den mĂ„ste sĂ€lja.
"Man mÄste glÀdjas Ät Pride och regnbÄgen, men samtidigt Àr det mycket viktigt att inte glömma allvaret. Om vi sÀtter oss ner och sÀger 'nu Àr det klart', dÄ smÀller det", understryker Elisabeth Ohlson.
Varför slutade du visa Ecce Homo 2018?
â Det blev farligare. Jag var nĂ€stan 60 Ă„r och tröttare, det Ă€r tufft att alltid stĂ„ i skottgluggen.
Vad hÀnder framöver?
â NĂ€sta Ă„r Ă€r det 25-Ă„rs jubileum för Ecce Homo, jag kanske stĂ€ller ut svartvita bilder som jag aldrig har visat.
"Man kan aldrig sÀga att hbtq-kampen Àr klar, helt plötsligt kan nÄgon komma och dra tillbaka dina rÀttigheter", sÀger Elisabeth Ohlson.
Elisabeth har Àven planer pÄ en utstÀllning och en bok.
â Jag vill göra en utstĂ€llning dĂ€r vi kan bekanta oss med döden, hur det ser ut nĂ€r man tar farvĂ€l.
â Boken Ă€r en samling av mina bilder. Jag ger ut den pĂ„ eget förlag, dĂ„ kan jag göra den precis som jag vill, inte bli tystad.